Regnet faller häftigt den dagen då kroppen hittas i hotellets stentrappa, med fötterna mot havet. Det finns blod på trappstegen och till höger om henne ligger en revolver. Henry Stetson, undersökningsdomaren, som får hand om fallet är dock långt ifrån säker på att kvinnan begått självmord, trots att det verkar så vid första anblicken. Han talar med alla som haft kontakt med henne under hennes korta vistelse, och ju fler frågor han ställer och får svar på, desto mer förbryllad blir han. Damen, som kallat sig Lottie A Bernard – namnet visar sig snart vara falskt - har uppenbarligen inte mått bra, men ändå vägrat att ta emot den hjälp hon blivit erbjuden. På egen hand har hon däremot sökt upp ortens apotek för att köpa medicin mot sina nervsmärtor, men nekats. Samliga vittnet intygar att hon verkat mycket svag och medtagen, men samtidigt skygg och hemlighetsfull. Vad kan det ha varit som hon velat dölja till varje pris? Genomsökningen av hennes hotellrum blir intressant. Hon har uppenbarligen eldat i den öppna spisen och där finns fortfarande fragment av papper och kuvert.  Frågan är vad det är som hon försökt dölja. Visste hon redan då hon eldade upp bevisen, att hon skulle dö? Ytterligare ett fynd förvirrar Henry. Vid det lilla skrivbordet som ingår i rummets möblering suttit ner och övat sig att skriva sitt namn: Lottie A Bernard på ett kuvert. På en pappersbit som ser ut som den rivits ut från en större står ett namn på en man, som alla i rummet hört talas om. Vad betyder det? Vilket samröre har hon med denne man? En häpnadsväckande historia om hämnd, ondska och åtrå rullas upp.
Återställ