Pojkens namn är Romochka. Så länge han kan minnas har han bott med sin mamma och en otäck farbror i en nedgången lägenhet. Han avskyr mammas herrsällskap men efter några dygn i ensamhet börjar han till och med att sakna honom. Det är länge sedan Romochka träffade sin mamma och han längtar efter henne.  Hennes doft finna kvar i hennes klänningar men hennes varma kappa är försvunnen. Det finns lite gamla matrester i skafferiet. Utsvulten äter han vad som finns: ett kålhuvud, några kex, flingor, ris, makaroner. Efter tre nätter förstår den lille gossen att han måste lämna det iskalla huset.  Kylan utomhus är bedövande trots att snön har smält. En stor gul hund på andra sidan gatan väcker hans uppmärksamhet. Trots att hans mamma har varnat honom för gathundarna följer han efter och upptäcker ytterligare två. Han går fram och klappar den första hunden och säger försiktigt: Vovve! Som svar slickar hon honom i ansiktet. Hundflocken drar vidare till en kyrkoruin där de smiter ner i ett hål i golvet. Romochka kryper efter dem. I mörkret hörs valpar gny och gläfsa. Så händer det att en liten pojke går över gränsen och blir som en av hundarna. Här får han värme och han får dia hundmamman, som han börjar kalla Mamochka. Flockens trygghet blir hans. Hundarna uppfostrar honom och ju längre tid han tillbringar i deras sällskap desto mer härmar han deras beteende.  Trots att Romochka efter en tid blir något av en ledare i flocken drabbas han så småningom av en gnagande känsla av utanförskap. Vem – eller vad – är han egentligen? Han är varken människa eller hund … När pojken till sist kommer i kontakt med civilisationen och blir omhändertagen betraktas han som en vetenskaplig  sensation. Vildpojken blir omtalad över hela världen och läkare visar honom stort intresse, vilket resulterar i en chockartad upplösning. Hundpojken är en tankeväckande och uppskakande bok som väckt enorm uppmärksamhet.  Romochkas öde kommer att etsa sig fast i ditt sinne och stanna kvar där långt efter du har avslutat den här boken.
Återställ