Livet har trasslat till sig rejält för Johanna. Jobbet på behandlingshemmet är fyllt av motgångar, en av tonårsdöttrarna blir mobbad i skolan och den andra har snattat. Johannas lön räcker inte till någon guldkant för henne och barnen. Fredagsmyset blir på sin höjd pizza och Ahlgrens bilar. Framtiden ser mörk ut för Johanna och barnen. Småstaden är långt ifrån någon idyll. Kalle, hennes exmake och barnens far, stavar numera sitt namn med C. Calle. Han bor i Stockholms innerstad med sin nya fantastiska kvinna Fanny och de tycks vältra sig i pengar. I alla fall om man jämför med hur hans gamla familj har det. Calle är tandläkare och tjänar hyfsat, men inte tillräckligt för att ha råd med de statusmarkörer som är så betydelsefulla för honom. Inte blir det lättare av att hans nya hustru, som är forskare, har rika föräldrar och ett umgänge i vilket Calle känner sig hopplöst bortkommen. Fanny tycks märkligt nog inte bry sig särskilt mycket om materiella tillgångar. Hon är snarare kritisk till den skrytiga livsstilen. Calle däremot är lantisen som är villig att sälja sin själ för att smälta in bland ”riktiga storstadsmänniskor.”  De struliga tonårsdöttrarna i landsorten fjärmar han sig från så gott det går. På något sätt smutsar allt som har med hans förflutna att göra hans nya stolta jag. Så tar livet en sagolik vändning för Johanna, så otrolig att hon för en tid helt tappar fattningen. Plötsligt är hon en förmögen kvinna. Efter en tids funderande köper hon en lägenhet i Stockholm, faktiskt i huset där Calle bor. Nu kan de dela vårdnaden om döttrarna utan krångel. Johannas nya tillvaro ser ljus ut. Men nu är det Calle som krymper. Allt som minner om hans förgångna får honom att vilja kräkas. Vad är det han är rädd för?
Återställ