Det smäller här, pappa. Det är farligt. Vi springer för att gömma oss, måste ta betäckning ... När Siri ringer sin pappa är hon redan på desperat flykt genom skogen, över hala berghällar och vassa klippor. Hon är, liksom de andra flyende ungdomarna, skräckslagen, samtidigt som hon är oförmögen  att förstå vad som egentligen pågår. Men hon har sett de döda, och hon har sett polisen som skjuter. Pappa Erik har svårt att tro att det är verklig fara å färde. Lugna dig, försöker han säga, det är säkert bara något dumt rackartyg, fyrverkerier eller nåt. Kanske har ungdomarna drabbats av masshysteri efter att ha hört om bombattentatet i Oslo, tänker han. Samtidigt erfar han en gnagande oro, han hörde knallarna i bakgrunden och desperationen i sin dotters röst. Nästa gång Siri ringer säger hon att hon måste fly till vattnet. Det finns inga gömställen på ön. När den blodiga massakern har pågått i tio minuter får polisen för första gången en rapport om skottlossningen. En av de inkallade kriminalarna mottar ett samtal från sin dotter som befinner sig på Utøya-lägret. Hon berättar att någon skjuter vilt och att flera personer är döda. En sjuttio minuter lång mardröm väntar de chockade ungdomarna. Sms-trafiken och mobilsamtalen till släktingar och vänner är intensiv, men det tar alltför lång tid innan hjälp anländer. Siris pappa försöker förgäves få kontakt med polisen, men alla linjer är helt döda. Läs Siris skakande ögonvittnesskildring från Utøya, minut för minut. Om fasan, förvirringen och den vilda flykten över ön och genom vattnet undan Breiviks kulor! Samtidigt berättar hennes pappa om sin reaktion och om sin rasande färd i bilen mot Utøya där massakern pågår för fullt. En berättelse fylld av fasa – direkt ur verkligheten!
Återställ