Hur fick du inspiration till din nya roman?

Min mångåriga vän, ikonografen Efti Papadopoulou-Georglin lät mig läsa några dagböcker som hon hade ärvt. De var svårlästa och sidorna var huller om buller och inte numrerade. Men jag läste dem så noga jag kunde och i dem fann jag de personer och historier som finns i min roman. Naturligtvis fick jag fylla på med känslor och fakta som inte fanns där. Jag läste hundratals artiklar om femtiotalets emigranter och tiotals memoarer. Jag kände doften av deras liv. Det var så jag kunde sätta igång.

Med sina läppars svalka är en poetisk titel. Vad har den för betydelse?

I Grekland längtar man alltid efter svalka. Om man bjuder någon på ett glass vatten får man ofta höra: Måtte dina händer alltid vara lika svala som detta vatten. Läpparnas svalka betyder inte svala läppar, utan svalkande läppar, som tröstar och behagar och väcker lusten att leva.

Är huvudpersonen Elena lik någon verklig person?

Ja, det är en verklig person och lika gåtfull som verkliga personer brukar vara. Jag har inte hittat på henne. Däremot måste jag uppfinna henne på nytt. Hennes känslor, hennes tankar. Dessvärre finns hon inte längre bland oss.

Elena bär på en fruktansvärd hemlighet. Vad gör hemligheter, bra eller dåliga, med oss?

Hemligheter kan vara förödande, men också en energikälla. Man har något i sitt hjärta som ständigt brinner, som vill komma ut. Man tvingas bearbeta det på något sätt. Somliga konstruktivt, andra tvärtom. Men alla blir märkta av sina hemligheter.

Kärlek och lust är lyhört skildrat i din roman. Hur skulle du definiera kärlek?

Det går inte att definiera kärleken. Den är allt man förlåter, allt man överser med, alla omsorger för den andre, all glädje man får och ger, allt lugn och all tröst. Kärleken är en livsgärning. Den får inte förväxlas med förälskelsen som drabbar en. Kärleken skapar man varje dag. Förälskelsen är larven. Kärleken är fjärilen.