"Min sista måltid skulle vara..."

Mons Kallentoft, aktuell med Malin Fors-deckaren Bödelskyssen, berättar för Månadens Bok om sin favoritkaraktär, sista måltid och hur han fick idén till nya spännande Bödelskyssen.

- Det började, som så ofta, med en bild. Jag var på ett taxande flygplan, och en bild av en man på ett plan med en handgranat dök upp inom mig. Sedan, en fråga, hur känns den handgranaten mot handen? Sedan en massa frågar, vem är han? Var är han? Hur hamnade han på planet, varför vill han spränga det i luften? Vad skulle han hellre känna mot sin hand? Känseln är "sinne"-temat för boken.

Vem är din favoritkaraktär i Bödelskyssen? Varför?

- Pappan som står upp för sin dotter, när ingen annan gör det. Med förödande konsekvenser. Han gör det vi alla skulle vilja göra i en situation som hans, men få nog skulle våga. Vi behöver sådana karaktärer i litteraturen och i kriminallitteraturen kan de få finnas naturligt. 

Vad är du mest nöjd med i Bödelskyssen?

- Det är en extremt tight, men också litterär thriller och deckare om flera mycket aktuella ämnen: Näthat, terrorism, och annat. Men boken går bortom det och skär rätt in i den mänskliga själen. Jag tycker jag blir skickligare och skickligare med åren. Hoppas mina läsare tycker det också. Jag gör mitt bästa. Skriver alltid, alltid.

Vad gör den till en självklar Månadens utvalda bok, enligt dig?

- Skrytdags alltså? Bödelskyssen är oerhört bra, helt enkelt. Mycket underhållande, fartfylld, superspännande, men också mycket god litteratur. Jag har skrivit nitton böcker och orkar inte hymla längre med att det jag gör vida överskrider det nästan alla andra gör kvalitetsmässigt. Det finns massor skräp i deckargenren och Bödelskyssen är inte del av det skräpet, tvärtom. Malin Fors växer fortfarande som karaktär, hon är intressant att läsa om, kan jag lova. Bödelskyssen är för deckarläsare som uppskattar riktig litteratur. 

Vad kan läsarna förvänta sig?

- Spänning med riktigt hög kvalitet, skriven av en författare med total kontroll över sina uttrycksmedel. Man kan tryggt luta sig tillbaka och njuta och förfasas. 

I dina deckare är döden väldigt närvarande. Inte bara på det sättet att folk dör, utan man ”hör” ofta mordoffret tänka eller att någon kommunicerar med någon som är död. Vad tror du händer efter döden?

- I denna bok finns inte de dödas röster med. Jag har ingen aning om vad som händer efter döden. Och jag vill inte gissa, men det är intressant att leka med frågan i fiktionen, både som spänningsinstrument och tematik. Alla undrar ju....Alla är rädda för döden. De som säger annat ljuger. 

Du är oerhört matintresserad och reser mycket. Hur skulle din sista måltid se ut? Och var skulle du äta den? 

- Jag skriver det här på Mandarin Oriental i Bangkok, som i mitt tycke är världens bästa hotell. Jag har bott här massor av gånger. Min sista måltid skulle vara frukost här med familjen på terrassen vid floden. De har en bra corned beef hash, den skulle det bli, med massor tabasco, och kyld pomelo till och flera dubbla espresso. En influgen New York Times att läsa, de trycker den inte längre i Bangkok: Detta tidernas förfall.  Nog med instagram och twitter nu, vi behöver mer komplexitet än en bild och typ hundra tecken.

Den här serien om Malin Fors behandlar de fem sinnena, vilket sinne vill du absolut inte leva utan?

- Synen. Det vore otroligt skrämmande att leva i en svart värld. Samtidigt så klarar sig de allra flesta blinda väldigt bra i samhället och lever liv med rikt innehåll med avancerade arbeten. Så jag vet inte. Känseln vill jag inte heller mista. det är ju så vara kroppar egentligen möter världen. Vad blir kvar utan den? En ensam hjärna med för mycket tankar, minnen av en hand som smeker dig rygg.

Vilket sinne skriver du om nästa gång?

- Då skriver jag om hörseln. Ett barn ropar på hjälp, ingen hör...