Vem är Kaninjägaren?

Äntligen är Lars Kepler tillbaka med en NY Joona Linna-deckare - Kaninjägaren. Vi på Månadens Bok ställde några frågor till författarparet bakom pseudonymen - Alexandra och Alexander Ahndoril.

Vi är många som jublar över att få träffa Joona Linna igen. Hur fick han sitt namn?

Joona är en finsk version av profeten Jona i gamla testamentet, han som blir slängd överbord och svald av en stor valfisk. För oss är varje ny bok om Joona Linna som en enorm val där Joona måste stanna tills han har löst mysteriet. Efternamnet Linna är en hyllning till den finske nobelpristagaren Väinnö Linna.

Vad har hänt med Joona Linna sen vi träffade honom i Stalker?

I Stalker blev han dömd till fängelse efter att ha gjort en minst sagt våldsam fritagning på häkte. Vi möter honom nu efter nästan två år den slutna anstalten Kumla när han får ett väldigt speciellt besök och ett förslag som han inte kan säga nej till.

Berätta om nya Kaninjägaren!

Vi har haft en fantastiskt intensiv och gastkramande skrivperiod och är fortfarande helt uppslukade. Både Säkerhetspolisen och Nationella operativa polisen försöker stoppa den gåtfulla mördaren som går under namnet Kaninjägaren. Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa mördaren innan det är försent.

Till er förra bok, Playground, fick ni idén av en personlig erfarenhet. Hur fick ni idén till Kaninjägaren?

Vi tror att man som författare måste följa sitt hjärta. Playground var nödvändig att skriva, men när den var klar kom abstinensen efter Joona som en storm. Vi har aldrig fått en idé till en bok så snabbt. Vi hade precis lämnat in manuset till Playground, tänkte att vi skulle ta några dagar ledigt och åkte till landet. Eftersom det var maj passade vi på att grilla. Men grillen började brinna av någon anledning. Den blev helt övertänd, vi drog bort den en bit från huset och fick undan maten och så stod vi och tittade på elden. Det var då idén till Kaninjägaren kom – och vi bara visste att vi hade en spännande resa framför oss.

Vem är Kaninjägaren? 

Ja, vem är han? Det är det Joona och Saga kämpar för att ta reda på innan det är försent. De vet att han är extremt farlig och följer något slags mönster. För oss handlar kriminalromaner om empati, om att förstå varje karaktär på djupet även om man inte sympatiserar med det de gör. Men Kaninjägaren är väldigt fascinerande.

Vad är ni mest nöjda med i Kaninjägaren?

Vi tycker att vi har skrivit en magnetisk thriller med komplexa och intressanta karaktärer som samtidigt säger någonting om vårt samhälle just nu.

Största utmaningen med Kaninjägaren?

Som alltid – att kombinera ett rasande tempo med maximal fördjupning av karaktärerna.

En ramsa spelar en roll i Kaninjägaren. Berätta!

Joona inser att en barnramsa om kaniner på något sätt kan koppas till mördarens mönster, hans modus operandi.

Om ni skulle välja ett soundtrack till Kaninjägaren, vilket skulle ni välja?

Led Zeppelins ”Babe, I’m gonna leave you”

 

Kaninjägaren börjar med en gastkramande, klaustrofobisk scen som får nackhåren att resa sig. Ni själva ger alltid ett väldigt vänligt intryck, men Lars Kepler kan skrämmas som få. Gillar ni att skrämmas?

Vi har en mycket livlig fantasi, vilket är på gott och ont. Vi har lätt att föreställa oss hur varje normal, trevlig situation kan spåra ut och förvandlas till en mardröm. När vi skriver måste vi alltid gå in i våra egna rädslor – det är kanske därför det blir skrämmande. Men vår drivkraft är alltid att lösa mysterierna och göra världen bra igen, som man bara kan i fiktionen.

Ni har en enorm läsekrets. Vilka författare beundrar ni själva?

Vi läser väldigt mycket, har alltid gjort det. Utan biblioteket hade vi aldrig överlevt uppväxten. Vi beundrar många väldigt olika författare, som exempelvis Fjodor Dostojevskij, Cormac McCarthy, Hilary Mantel, Gillian Flynn, Joseph Conrad och så vidare. Vi hade kunnat räkna upp hur många som helst.

Om ni inte kunde försörja er som författare, vad skulle ni jobba med då?

Vi jobbade länge som författare innan vi kunde försörja oss på vårt skrivande. Det är livsnödvändigt för oss att skriva, vi har aldrig gjort det av ekonomiska skäl. Vi är författare helt enkelt. Något annat finns inte.

 

Lars Kepler om Lars Kepler:

Alexandras styrka som Lars Kepler (enligt Alexander):
 Hon skriver extremt snabbt och har en outsinlig källa av spännande situationer och oväntade bilder.

Alexanders styrka som Lars Kepler (enligt Alexandra): Alexander har en otrolig förmåga att se helheten, att överblicka hela berättelsen och förstå balansen i den.

Alexandras mest irriterande sida (enl Alexander): 
Hon vill alltid åka till flygplatsen många timmar för tidigt.

Alexanders mest irriterande sida (enl Alexandra): Hans fruktansvärda envishet.

Något vi inte vet om Alexandra:
 Hon är historienörd och älskar att läsa böcker om allt från mänsklighetens vagga fram till Erik XIV.

Något vi inte vet om Alexander: Han blev uttagen till en jägarbataljon i Karlsborg när han var arton år.

 

 

Passa på-priser