Trollet som hittade hem

”Sent en vårkväll, då lövskogen stod sprickfärdig med rodnande knoppar och det spelade och porlade av smältvatten i alla glada bäckar, var det dags att ge sig iväg. /…/

Det kvittrade och knäppte och kacklade, visslade och drillade, spelade och lät som den rikaste konsert. På myrar och mossar spatserade tranor två och två, medan tjädertupparna spelade för sina hönor. Minsta groda hade funnit sin äkta hälft. Inte undra på att Måns kunde känna sig lite ensam.”

I Lars Lerins nya, härliga berättelse Trollet som hittade hem, får vi följa trollpojken Måns som efter vinterns dvala ger sig iväg från det trygga trollgrytet för att söka sig ett eget hem. I en solig skogsglänta lyser vitsipporna och björkarnas trädstammar vita mitt i grönskan, en hornuggla brer ut sina vingar och sjöns vatten ligger spegelblankt. Men det är någonting som drar honom vidare, bort från Småland och upp mot de värmländska skogarna …

Måns längtar efter friheten, men ängslas också över sin resa och sitt liv som ensamt troll i världen. Han tvivlar på sin förmåga under skogsvandringarna då han måste gömma sig för alla mänskliga varelser. Men han finner också tröst i naturen, hos djuren och hos ett och annat skogsväsen ...

Tillsammans med Måns – vägledda av Lerins omisskännliga berättarröst och pensel – möter vi hisnande vackra landskap och små mossbelupna detaljer att förundras över. Vi fångas av naturen, djuren och en själslig utveckling hos ett snällt troll som till slut hittar fram till sin trygga källare i Karlstad, på Hammarön.