Carmen och döden, Karin Fossum
  • "Runt den fascinerande karaktären Carmen finns utrymme för reflektion, nära relaterat till det mycket omdebatterade sorteringssamhället. Karin Fossum ser alltid till att läsaren är i goda händer, helt enkelt därför att hon har något att berätta som ligger bortom den genre hon själv representerar." Aftenposten
  • "Utan tvekan en av Fossums finaste romaner." Dagsavisen
  • "Som vanligt är Fossums karaktärsbeskrivningar och obehagliga utforskning av det mänskliga psyket lysande. Och inget annat par utredare har lämnat ett sådant avtryck hos sina deckarläsare som Konrad Sejer och Jacob Skarre." Trønder-Avisa
  • "Karin Fossum är en av våra främsta författare, oavsett genre. Detta på grund av hennes unika förmåga att gestalta verkliga människor och hennes djupa förståelse för mänskligt själsliv. Hon har alltid bemästrat detta, men aldrig bättre än i Carmen och döden." Drammens Tidende
  • Sejers tjocka lilla hund kommer oväntat med en pusselbit till gåtan!
  • Pojken hade Downs syndrom – skämdes föräldrarna för honom?
  • Konrad Sejer befarar att han är allvarligt sjuk!
  • Antal sidor 203 (E-bok)
  • Antal sidor 203 (Inbunden)
  • Art.nr 73262 (Inbunden)
  • Förlag Bokförlaget Forum, 2014
  • Förlag Bokförlaget Forum, 2014
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • ISBN 9789137142449
  • ISBN 9789137139821
  • Originaltitel Carmen Zita og döden
  • Originaltitel Carmen Zita og döden
  • Serie Konrad Sejer
  • Serie Konrad Sejer
  • Utg.år 2014
  • Utg.år 2014
  • Översättare Margareta Järnebrand
  • Översättare Margareta Järnebrand
Carmen och döden, Karin Fossum

Carmen och döden

179 kr 169 kr
  • "Runt den fascinerande karaktären Carmen finns utrymme för reflektion, nära relaterat till det mycket omdebatterade sorteringssamhället. Karin Fossum ser alltid till att läsaren är i goda händer, helt enkelt därför att hon har något att berätta som ligger bortom den genre hon själv representerar." Aftenposten
  • "Utan tvekan en av Fossums finaste romaner." Dagsavisen
  • "Som vanligt är Fossums karaktärsbeskrivningar och obehagliga utforskning av det mänskliga psyket lysande. Och inget annat par utredare har lämnat ett sådant avtryck hos sina deckarläsare som Konrad Sejer och Jacob Skarre." Trønder-Avisa
  • "Karin Fossum är en av våra främsta författare, oavsett genre. Detta på grund av hennes unika förmåga att gestalta verkliga människor och hennes djupa förståelse för mänskligt själsliv. Hon har alltid bemästrat detta, men aldrig bättre än i Carmen och döden." Drammens Tidende
  • Sejers tjocka lilla hund kommer oväntat med en pusselbit till gåtan!
  • Pojken hade Downs syndrom – skämdes föräldrarna för honom?
  • Konrad Sejer befarar att han är allvarligt sjuk!

Kommissarie Konrad Sejer försöker skaka av sig yrseln som han lidit av på senare tid. Hans dotter tjatar på honom att han måste söka läkare, men han är motvillig. Orolig för vilket besked han kan få. Hustrun gick ju bort i cancer för många år sedan. Numer har Sejer bara hunden Frank Robert, hans tjocka lilla ögonsten, som enda sällskap. Han försöker ånyo ruska bort olustkänslorna – det går väl över ...


Sejer betraktar familjen som samlats i den lilla kyrkan för begravningen. Det är en så sorglig händelse. En liten sexton månaders pojke har drunknat i en damm nära hemmet uppe vid Granfoss. Mamman hittade honom intill bryggan, men allt var för sent. Ambulansteamet försökte med återupplivning i fyrtiofem minuter, men det tjänade ingenting till. Det var kollegan Jacob Skarre som var först på plats, och som fattade misstankar. Det var lite oklart hur pojken hade hamnat i vattnet. "Och så är det något med mamman … Jag tycker faktiskt att det här är något som vi bör titta närmare på”, hade Skarre uttryckt det.


Nu sitter mamman där i kyrkan. Carmen Zita är mycket ung, liten och tunn med vitblont hår och klädd i en kort, urringad och åtsmitande svart klänning som kanske hade passat bättre till fest. Maken Nicolai är mer dämpad och til synes tyngd av sorgen. De blev föräldrar tidigt, båda var fortfarande tonåringar när de fick sin son Tommy. Hur reagerade de, när de förstod att Tommy inte var som andra, att han hade Downs syndrom? Tog tålamodet plötsligt slut för någon av dem den där varma augustidagen? Kastade mamman, eller pappan, sitt oönskade barn i dammen? Eller ser jag spöken mitt på ljusan dag, tänker Sejer.


Den framgångsrike företagaren Marian Zita sitter bredvid sin älskade dotter. Pappa Zita är tung och bred, med en tät och svart hårman med några fina stänk av silver, och grova, hårda nävar vana vid att arbeta. Det är han som försörjer det unga paret har Sejer förstått. Carmen är enda barnet och har säkert blivit bortskämd. Fast det fanns visst en tvillingsyster också en gång.


Sejers blick vandrar till Marians hustru Elsa. Precis som sin dotter är hon blond och blåögd som en norsk fjord, men tyst och reserverad. Vad tänker hon om tragedin, sörjer hon sitt enda barnbarn? Tidigare under utredningen erkände Elsa Zita att det var en chock att få ett barnbarn med Downs. Vad känner hon till om olyckan? Kan hon, eller pappa Zita, rentav vara inblandad, om det nu inte var en olycka?


Men det är Carmen själv som är den största gåtan. Hon gråter floder under förhören, men är märkligt vag i sin berättelse om drunkningsdagen: Hon hade väl hållit på med några hushållssysslor … kanske rensat fisk de skulle ha till middag. Det hade varit så hett, sensommarvärmen hade hållit i sig i flera veckor. Tommy hade suttit naken på en filt i köket, dörrarna stod öppna för att få lite korsdrag. Och han var så snabb, fast han just lärt sig gå. Och nyfiken på allt. Hon hade gått ut i badrummet en stund, och plötsligt var Tommy borta … Inte hade hon tänkt på att ropa ner till Nicolai, som höll på med något nere i källaren … Kan de bli dömda till oaktsamhet?


Sejer har sina tvivel om vad som faktiskt hänt i det lilla vita huset uppe vid dammen i Granfoss den där varma augustidagen. Men veckorna går och hans misstankar leder ingen vart. Han famlar i blindo, ibland tänker han på den unge faderns ord om Carmen: ”Hon bara låtsas. Det är det hon gör hela tiden. Hon bara låtsas.”


När lösningen till slut kommer till Sejer, är det dock från ett håll han aldrig hade kunnat föreställa sig …

Läs mer

Är den här boken något för mig?

  • Antal sidor 203 (E-bok)
  • Antal sidor 203 (Inbunden)
  • Art.nr 73262 (Inbunden)
  • Förlag Bokförlaget Forum, 2014
  • Förlag Bokförlaget Forum, 2014
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • ISBN 9789137142449
  • ISBN 9789137139821
  • Originaltitel Carmen Zita og döden
  • Originaltitel Carmen Zita og döden
  • Serie Konrad Sejer
  • Serie Konrad Sejer
  • Utg.år 2014
  • Utg.år 2014
  • Översättare Margareta Järnebrand
  • Översättare Margareta Järnebrand

Kära dagbok.

Nu, för allra första gången, min innerligt goda vän, min nya bundsförvant. Nu skriver jag i den här boken med röda pärmar, om allting som har hänt, en gång för alla. Jag ska försöka vara sanningsenlig, men det kan säkert ta lite tid, för sanningen sitter långt inne, och det gäller inte bara för mig, det gäller väl för alla.

Jag hade så gärna velat ha syskon.

Det tänker jag ofta på, och alltid när de tankarna kommer blir jag alldeles ledsen. En bror eller en liten syster, någon att luta mig mot i förtvivlan, någon att beklaga mig inför över allt som har gått så fruktansvärt snett. Någon att anförtro sig åt. Det skulle vara så fint, men nu har jag ju dig, kära dagbok, och du kommer ju också till nytta. Men det är sorgligt att Louisa dog. För det borde ha varit vi två. Kanske är det mitt fel. Kanske var jag för glupsk, jag tog all näring. Sedan blev jag straffad för det, och nu är jag helt ensam.

Och Nicolai, stackaren, som inte har någon familj alls. Inte konstigt att han har tytt sig till pappa Zita, och det är jag verkligen glad över, för alla behöver någon att vända sig till när det stormar i livet. När livet är outhärdligt, men jag ska göra mitt bästa. Dagböcker är till för sanningen, och jag ska se vad jag klarar av. Det är ju alltid ett orosmoment att någon obehörig kan komma att läsa det, även om Nicolai säkert håller sig i skinnet och ligger lågt, han har så hög moral. Han är försynt, han är ordentlig, han är artig, det var ju därför jag valde honom. På kvällarna sitter han vid datorn och surfar, är inne på Facebook. Han har kanske skaffat sig vänner där som jag inte vet någonting om, det är ju möjligt, killar, kanske till och med snygga tjejer. Och jag bråkar aldrig, jag låter honom sitta där i fred.

Jag tycker väldigt mycket om Nicolai. Men jag tror nog inte att jag älskar honom, den biten är antagligen över för alltid, han har blivit en vana. Men, om man kan säga så, en väldigt kär vana. Det hänger ihop med Tommy också, det är så mycket som har slagits i spillror. Så vi kommer kanske att ingå i statistiken över förhållanden som spricker, det är visst inte så ovanligt, jag har läst om sådana saker. Hur ska vi ta oss vidare, tänker jag, det var ju Tommy som höll oss samman. Och nu, efteråt, är det underligt tomt, och moltyst i alla rum. Fast ärligt talat är tystnaden skön ändå. Ingen som skriker, ingen som krånglar, bara en stor lättnad. Jag iakttar Nicolai noga för att se hur han mår. Om han bryter ihop, för det skulle kunna tänkas. Han har blivit så skör, han håller liksom på att gå upp i limningen. Och nu är det bara han och jag, plötsligt främmande för varandra, som skramlar omkring som två tärningar i en ask.

Fler böcker av samma författare

Passa-på-priser

MISSA INTE DINA PREMIEPRISER