En hemlig plats, Tana French
  • "Fullkomligt hypnotiserande läsning." Gillian Flynn
  • "Minst lika bra som Donna Tartts Den hemliga historien, och lika välskriven." The Sunday Times
  • ”Lysande om vänskap till döds.” Östgöta Correspondenten
  • "En mycket välskriven psykologisk deckare som får Gillian Flynn att rodna." Upsala Nya Tidnin
  • ”Det gnistrar om berättelsen … Den är helt enkelt superbra.” Motala & Vadstena Tidning
  • Av författaren till Till skogs, Okänt offer, Brottsplats: Faithful Place och Otrygg hamn.
  • Irländska Tana French har bland annat vunnit Edgar Allan Poe Award.
  • Någon eller några smiter ut från flickinternatet på nätterna – och gör hemliga saker …
  • Bland flickorna finns en mördare …
  • Antal sidor 550 (E-bok)
  • Antal sidor 567 (Inbunden)
  • Art.nr 73189 (Inbunden)
  • Förlag Albert Bonniers Förlag, 2016
  • Förlag Albert Bonniers Förlag, 2016
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • ISBN 9789100161408
  • ISBN 9789100153663
  • Originaltitel Secret Place
  • Originaltitel Secret Place
  • Serie Dublins mordrotel
  • Serie Dublins mordrotel
  • Utg.år 2016
  • Utg.år 2016
  • Översättare Klara Lindell
  • Översättare Klara Lindell
En hemlig plats, Tana French

En hemlig plats

159 kr 169 kr
  • "Fullkomligt hypnotiserande läsning." Gillian Flynn
  • "Minst lika bra som Donna Tartts Den hemliga historien, och lika välskriven." The Sunday Times
  • ”Lysande om vänskap till döds.” Östgöta Correspondenten
  • "En mycket välskriven psykologisk deckare som får Gillian Flynn att rodna." Upsala Nya Tidnin
  • ”Det gnistrar om berättelsen … Den är helt enkelt superbra.” Motala & Vadstena Tidning
  • Av författaren till Till skogs, Okänt offer, Brottsplats: Faithful Place och Otrygg hamn.
  • Irländska Tana French har bland annat vunnit Edgar Allan Poe Award.
  • Någon eller några smiter ut från flickinternatet på nätterna – och gör hemliga saker …
  • Bland flickorna finns en mördare …

”Jag vet vem som dödade honom”

Det har gått ett år sedan sextonåriga Chris Harper hittades ihjälslagen på gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Nu dyker en av skolflickorna upp på polisstationen med ett mystiskt foto av en leende tonårskille. Ovanför har någon klistrat fast utklippta bokstäver där det står: Jag vet vem som dödade honom. Kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att stiga i graderna, men för att lyckas måste han samarbeta med den kantiga mordutredaren Antoinette Conway. Och han måste tränga in i den slutna och laddade världen bland flickorna på internatskolan ...

Den gamla MG:n svänger in under ett järnvalv där ”St Kilda´s College” står skrivet med guldbokstäver. Antoinette Conway bromsar tvärt och låter Stephen Moran ta in internatskolans imponerande byggnad. En gång i tiden var det här någon förnäm familjs bostad, och pelargången med slanka kolonner och de höga fönstren för tankarna till hästdroskor och damer med trådsmala midjor som trippar över den välklippta gräsmattan.

På St Kildas internatskola går bara de rikas döttrar. Skolan drivas av nunnor och för ett år sedan var två av dem ute på en morgonpromenad. I en glänta i ett avlägset hörn av ägorna fick de syn på en ung man som låg på marken bland träden. Först trodde de att han sov, men sen såg de blodet. Någon gång under natten hade sextonåriga Chris Harper, från pojkskolan en gata och två höga murar bort, fått huvudet krossat med en trädgårdshacka.

Det blev Antoinette Conways mordfall, då för ett år sedan. Hon var ny på mordroteln och illa omtyckt bland sina manliga kollegor. Smartare än de flesta, och snygg på ett tufft sätt med sitt svarta hår och sin slanka siluett, men kantig och misstänksam efter uppväxten i Dublins värsta kvarter. Stephen Moran, från Cold cases, hade aldrig fått arbeta med henne om hon inte hade misslyckats med att finna mördaren. Det här är hans stora chans.

För det var till Moran som en av flickorna nyligen kom med fotot som öppnade mordfallet igen. Hon sa sig ha funnit det på skolans speciella anslagstavla där flickorna sätter upp lappar med sina hemligheter. Det är ett foto av en leende Chris Harper, och ovanför har någon klistrat utklippta bokstäver där det står: Jag vet vem som dödade honom.

Nu pekar Conway upp mot husets ena flygel och berättar att det är där internateleverna bor. Nattetid är flygeln låst så ingen kan komma vare sig in eller ut, och det finns galler för fönstren på nedervåningen. Men det finns en anslutningsdörr till skolbyggnaden, och några nätter innan mordet försvann nyckel dit.

Två flickor hade tillfälle att ta nyckeln: Alison Muldoon som tillhör skolans mest populära – och elaka – tjejgäng, och Rebecca O´Mara som ingår i ett gäng som håller sig för sig själva. Det var dem Conway aldrig lyckades få grepp om. Introverta Rebecca, ljuvliga Selena, kaxiga Julia och smarta Holly. Det finns något där. I den där cirkeln av vänskap.

Nu har flickorna lektion, och Moran och Conway bestämmer dig för att undersöka mordplatsen. De ger sig in i en mer vildvuxen del av skolans stora park, där träden då och då ger plats för gläntor fyllda av fläckigt solsken. Så fylls luften av stark blomdoft. ”Det var därifrån blommorna kom”, säger Conway och pekar på en slänt som är blå av tusentals hyacinter. ”Det var en sak vi aldrig gick ut med”, fortsätter hon. ”Att det låg blommor på den döda kroppen. Det är något bara mördaren och vi vet.”

Så pekar hon ut själva mordplatsen. En lund med cypresser, täta och mörka, i ring runt en glänta. Moran ryser till. Det är något med den här platsen som ger honom kalla kårar, till och med i solskenet.

Han tänker på fotot av Chris, och på att någon vet vad som hände den där natten för ett år sedan, när han mördades i den här gläntan under månens sken. Någon anar vem mördaren är – och hon svävar i livsfara …

Läs mer

Är den här boken något för mig?

  • Antal sidor 550 (E-bok)
  • Antal sidor 567 (Inbunden)
  • Art.nr 73189 (Inbunden)
  • Förlag Albert Bonniers Förlag, 2016
  • Förlag Albert Bonniers Förlag, 2016
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • ISBN 9789100161408
  • ISBN 9789100153663
  • Originaltitel Secret Place
  • Originaltitel Secret Place
  • Serie Dublins mordrotel
  • Serie Dublins mordrotel
  • Utg.år 2016
  • Utg.år 2016
  • Översättare Klara Lindell
  • Översättare Klara Lindell

Under månens sken avges ett löfte ...

”En kväll tidigt i november, luften har precis börjat fyllas av behagligt kyliga små byar och av torvrök. De fyra tjejerna ligger i cypressgläntan, njuter av den lediga stunden mellan de sista lektionerna och middagen. Chris Harper (på andra sidan muren, långt borta och inte så mycket som skuggan av en tanke hos någon av dem) har sex månader, en vecka och fyra dagar kvar att leva.

De ligger utspridda på gräset, på rygg med benen i kors och vickar på fötterna. De har munkjackor och halsdukar och Uggs på sig, men tänker inte ta fram vinterjackorna än på några dagar. Det är natt och dag samtidigt. Ena sidan av himlen glöder i rosa och orange, den andra sidan är en skör måne som hänger i det allt mörkare blå. Vinden rör sig i cypressernas grenverk och skapar en långsam, lugnande stillhet.

Julia säger: »När jag hånglade med James Gillen.«

Mörkret under cypresserna tätnar vid ljudet av hennes röst.

»Asså, han försökte köra in handen innanför tröjan på mig.«

Hon tittar inte på de andra. Molnen rör sig snabbare, får månen att rusa fram över himlen.

»Så eftersom jag inte är intresserad av att James Gillen tafsar på mig, och asså, jag hånglade bara med honom för att han är söt och jag vill öva, så säger jag: ’Ursäkta, var den här din, eller?’ och ger honom tillbaka hans äckliga svettiga hand. Och eftersom James är värsta gentlemannen kommer han fram till att det enda rätta är att trycka upp mig mot staketet – alltså verkligen trycka, inte bara en liten knuff eller nåt – och stoppa tillbaka handen. Och så säger han nåt extremt förutsägbart, typ: ’Du gillar det egentligen, låtsas inte vara så oerfaren, alla vet hurdan du är’, bla bla bla. Värsta drömprinsen, eller hur?«

Luften känns kylig och brännhet på samma gång, febrig.

De har fått höra det hur många gånger som helst, på pinsamma lektioner, i pinsamma samtal med föräldrarna: när man ska berätta för en vuxen. Tanken är inte ens i närheten av att föresväva dem. Det som öppnar sig framför dem har ingenting med alla de där sorgfälliga samtalen att göra. Blandningen av rasande vrede och en skam som besudlar varenda cell, den krypande insikten om att deras kroppar nu tillhör andras händer och ögon: det här är någonting nytt.

»Jävla gris«, säger Holly, genom sina hjärtslag och skenande andetag. »Vilket litet kräk. Hoppas han dör i cancer.«

Selena sträcker ut benet så att hennes fot nuddar Julias. Den här gången rycker Julia undan foten.

»Vad gjorde du?« säger Becca. »Blev du, var han …?«

»Jag knäade honom mellan benen. Vilket faktiskt funkar, om ni skulle behöva göra det nån gång. Och sen när vi kom tillbaka hit duschade jag som en jävla galning.« De minns. Det slog dem aldrig att det hade med James Gillen att göra.

Julias röst är hård och avgjord, som en dörr som smäller igen. »Jag tänker aldrig så mycket som röra vid en kille från Colm’s igen. Aldrig nånsin.«

»Det är typ samma sak som att säga att du aldrig tänker röra vid nån kille över huvud taget«, säger Holly. »Vi träffar ju inga andra killar än de från Colm’s.«

»Då tänker jag aldrig nånsin röra vid nån kille över huvud taget, inte förrän jag börjar på college. Jag bryr mig inte. Det är bättre än att ett till svin går runt och berättar för alla exakt hur mina tuttar känns.« Becca rodnar.

I Selenas öron låter det som ett ensamt klingande, silver mot kristall, som får luften att dallra. Hon sätter sig upp och säger: »Inte jag heller i så fall.«

Molnen är försvunna men månskenet strömmar snabbare och snabbare, förvandlar allt runtomkring. »Samma här«, säger Becca.

Nu tittar alla på Holly. »Samma här«, säger hon.

»Gud«, säger Julia. »Jag hör dem redan. De kommer att säga att vi är nån sekt som håller på med lesbiska orgier.«

»Och?« säger Selena. »De får säga vad de vill. Vi behöver inte bry oss.

En hisnande tystnad, medan det sjunker in. Deras vilda tankar dansar efter. De ser Joanne som fnittrar och åmar sig och ler överlägset inne på the Court för att få killarna från Colm’s att gilla henne, de ser Orla som tröstlöst ylar in i sin genomdränkta huvudkudde efter att Andrew Moore och hans kompisar slitit henne i stycken, de ser sig själva som desperat försöker klä sig rätt och stå på rätt sätt och säga rätt saker inför killarnas ivriga blickar och de tänker: aldrig nånsin aldrig aldrig aldrig aldrig nånsin igen.

Min kropp mina tankar mina kläder, mitt sätt att gå mitt sätt att stå mitt sätt att prata, mitt bara mitt.

Becca säger: »Vi kan vara som amazonerna. De gick aldrig ens i närheten av killar, aldrig nånsin, och de brydde sig inte om vad alla sa. Om nån kille försökte göra nåt med nån av dem så blev han …«

För en sekund viner pilarna och blodet lyser.

Selena säger: »Vi måste svära på det. Sluta en pakt.«

Hon håller fram handen, med handflatan vänd mot gräset och nattens insekters hemliga små stigar. »Jag lovar«, säger hon.

Uppe i den mörka luften ropar fladdermöss.

»Okej«, säger Julia. Hennes röst är starkare än vad som var meningen, så stark att den skrämmer henne, hjärtats slag får det att kännas som om hon kommer att lätta från marken. »Okej. Vi gör det.«

Hon lägger sin hand ovanpå Selenas. Den lilla smällen ekar genom gläntan. »Jag lovar.«

Becca lägger sin hand, lätt som ett utblommat maskroshuvud, på Julias. »Jag lovar.«

Och Holly. »Jag lovar.«

De fyra händerna vrider sig till en knut, insvept i månljus, fingrarna slingrar in sig i varandra när alla försöker sträcka ut dem tillräckligt för att nå runt alla de andra på en gång. Ett andlöst litet skratt.”

Fler böcker av samma författare

Passa-på-priser

MISSA INTE DINA PREMIEPRISER