Lazarus, Lars Kepler
  • Lazarus tar vid där den enorma succén Kaninjägaren slutade!
  • En bladvändare med extra allt som garanterat kommer att hålla dig fastnaglad till sista skälvande sidan!
  • Sjunde boken av författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril som de ger ut under pseudonymen Lars Kepler.
  • Antal sidor 544 (Inbunden)
  • Art.nr 102780 (Inbunden)
  • Förlag Albert Bonniers Förlag, 2018
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • ISBN 9789100142698
  • Serie Joona Linna
  • Utg.år 2018
Lazarus, Lars Kepler

Lazarus

259 kr
  • Lazarus tar vid där den enorma succén Kaninjägaren slutade!
  • En bladvändare med extra allt som garanterat kommer att hålla dig fastnaglad till sista skälvande sidan!
  • Sjunde boken av författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril som de ger ut under pseudonymen Lars Kepler.

NYA Kepler ger kalla kårar!

Det är inte alla som kan återuppstå från de döda...

Kriminalkommissarie Joona Linna har en samvetslös mördare efter sig. Sedan Joona grep Jurek Walter för många år sedan har det funnits ett särskilt mörker mellan dem. Jurek vill utplåna Joona genom ta ifrån honom alla som står honom nära, en efter en, och begrava dem levande. Det blir en fullkomligt blodisande jakt och det börjar med att Jurek själv återuppstår från de döda …

-        De borde ha hittat kroppen, säger Joona.

Kommissarie Saga Bauer har hela tiden varit övertygad om att hon dödade Jurek, den där vinterdagen i skärgården. Hon såg hur hans livlösa kropp försvann med strömmarna medan hon sköt skott efter skott och vattnet färgades rött. Polisen dök efter kroppen och så fort det blev ljust igen följde man forsens kant med sökhundar i mer än tio kilometer nedströms. Utan att hitta ett spår.

För Joonas sinnesfrid, och sin egen, fortsätter Saga att leta efter Jureks kropp. Som infiltratör har hon iakttagit honom på nära håll, och är väl införstådd med vad han är kapabel till och varför han kallas för norra Europas värsta seriemördare genom tiderna. Efter att ha finkammat kusten i ett år får hon napp hos en pensionerad kyrkvaktmästare ute på Högmarsö. Han berättar hur han hittat en illa tilltygad kropp på stranden. Den gamle mannen verkar lätt dement och har bränt kroppen eftersom hunden blev galen av lukten. Men han hade ändå sinnesnärvaro nog att spara ett finger i en burk och ta ett foto av den döda kroppen. Fingeravtrycket visar sig vara en absolut matchning med Jureks, men Joona är ändå inte övertygad om att de kan andas ut riktigt än ...

Samtidigt hittas sex mordoffer i sex olika länder. Gemensamt för alla offer är att de var mycket grova vålds- och sexualbrottslingar. När ett makabert fynd med en personlig koppling till Joona görs hos ett av mordoffren, vet Joona att hans misstankar är befogade. Jurek måste på något sätt ha återuppstått från de döda, om han någonsin ens varit död. Joonas magkänsla säger att Jurek är inblandad i de brutala dödsfallen, men vad skulle motivet vara? Att rensa upp i den undre världen har aldrig stått på hans agenda. Är det här upptakten till Jureks sista storslagna, djävulska plan: att hitta Joonas brytpunkt och utplåna honom och alla i hans närhet, en gång för alla?

Läs mer

Är den här boken något för mig?

  • Antal sidor 544 (Inbunden)
  • Art.nr 102780 (Inbunden)
  • Förlag Albert Bonniers Förlag, 2018
  • Genre Deckare, thrillers och spänning
  • ISBN 9789100142698
  • Serie Joona Linna
  • Utg.år 2018

Provläs!

”Skymningen kommer långsamt och mörkret blir synligt först när de tre växthusen börjar skina som lanternor av rispapper.

Det är egentligen då man inser att det har blivit kväll.

Valeria de Castro har sitt lockiga hår samlat i en hästsvans. Stövlarna är leriga och den röda täckjackan är smutsig och spänner över axlarna.

Hennes andetag ryker och luften har fått en krispig doft av frost.

Hon är färdig för dagen och drar av sig arbetshandskarna medan hon fortsätter till huset.

På övervåningen tappar hon upp ett bad och lägger de smutsiga kläderna i tvättkorgen.

När hon vänder sig mot spegeln ser hon att hon har en stor smutsfläck i pannan och en rispa på kinden från björnbärssnåren.

Hon tänker att hon måste hinna göra något åt håret och ler snett åt sig själv för att hon ser så glad ut.

Hon för undan duschdraperiet så långt det går, tar stöd mot den kaklade väggen med handen och kliver ner i badkaret. Vattnet är så hett att hon väntar en stund innan hon sjunker ner med hela kroppen.

Hon lutar bakhuvudet mot kanten, sluter ögonen och lyssnar på de glesa dropparna som släpper från kranen.

Joona ska komma ikväll.

De har bråkat, det var så dumt, hon var sårad, men det var bara ett missförstånd och de redde ut det som vuxna människor.

Hon öppnar ögonen och ser vattnets reflexer i taket. Ringarna från dropparna slår ut i snabba cirklar.

Duschdraperiet har glidit ut på stången igen så att hon inte längre kan se badrumsdörren och låset.

Det skvalpar mjukt när hon lägger upp en fot på kanten. Hon blundar och fortsätter att tänka på Joona, märker att hon är på väg att somna och sätter sig upp.

Valeria har blivit så varm att hon måste lämna badet. Hon ställer sig upp och låter vattnet rinna från kroppen, försöker se dörren via spegeln, men glaset är täckt av imma.

Försiktigt kliver hon ur badkaret och ner på det hala golvet, tar ett badlakan och torkar sig.

Hon puttar upp badrumsdörren, väntar en kort stund och blickar ut i gången.

Skuggorna över tapeterna ligger stilla.

Det är alldeles tyst.

Hon är inte en rädd människa, men tiden i fängelset har gjort henne vaksam i vissa situationer.

Hon lämnar badrummet och går med ångande kropp genom den svala gången och in i sovrummet. Det är inte helt mörkt ännu, linjer av genomlysta moln ligger fortfarande över himlen.

Hon tar ett par rena trosor ur byrån och drar på sig dem, öppnar garderoben, lyfter ut sin gula klänning och lägger den på sängen.

Någonting skramlar till på undervåningen.

Valerias rörelser tvärstannar.

Hon andas inte, står bara helt stilla och lyssnar.

Vad kan det ha varit?

Joona ska komma på besök om bara någon timme och hon har förberett en kryddig lammgryta med färsk koriander.

Valeria tar ett steg mot fönstret och börjar dra ner rullgardinen när hon ser att det står en människa bredvid växthuset.

Hon ryggar tillbaka och tappar greppet om snöret så att rullgardinen far upp med en smäll.

Det rasslar när snöret snor in sig.

Hastigt släcker hon sänglampan och närmar sig fönstret igen.

Det är ingen därute.

Hon är nästan säker på att hon såg en man stå helt stilla i det mörka skogsbrynet.

Han var smal, såg ut som ett skelett, och blickade upp mot henne.

Växthusens rutor glänser av kondens. Det finns ingen där.

Hon kan inte tillåta sig att vara mörkrädd, det går bara inte.

Valeria säger sig att om hon såg rätt var det bara en kund eller leverantör som försvann när han såg henne naken i fönstret. Det händer ganska ofta att hon får besök efter stängning.

Hon sträcker sig efter mobilen men ser att den är urladdad. Hastigt sveper hon in sig i den långa, röda morgonrocken och börjar gå nerför trappan. Efter bara några steg känner hon att det blåser kyligt kring anklarna. Hon fortsätter ner och ser att ytterdörren står vidöppen.

– Hallå? ropar hon lågt.

Gamla höstlöv ligger över hallmattan, de har blåst ända in på brädgolvet. Valeria sätter sina bara fötter i gummistövlarna, tar ner den stora ficklampan från hatthyllan och går ut.

Hon följer stigen ner mot växthusen, känner på dörrarna och lyser med ficklampan in bland raderna av plantor.”

Fler böcker av samma författare

Passa-på-priser

MISSA INTE DINA PREMIEPRISER