När sista strofen klingat ut

Påtår? undrar Tryggve Fridman och sträcker sig efter en av de blommiga kaffekopparna på Ardrebo Bed & Breakfast. Hans goda vän Anki Karlsson nickar medan hon tittar ut genom matsalsfönstret och konstaterar att bussen från Visby just stannat ute på riksvägen. Snart får hon se sitt sjuttonåriga barnbarn, Maja, komma släntrande. Det är självaste luciadagen och Anki har lovat Maja att bjuda på extra gott fika innan de båda åker hem till hästarna på gården i Mullvalds.
Men Maja är inte ensam om att komma med bussen. Både Anki och Tryggve får en rejäl överraskning när det visar sig att två av passagerarna har hyrt rum just här och att de känner igen dem. Det visar sig vara Tomas och Nils, de trevliga resenärer Anki och Tryggve nyligen träffade på under sin tågluff i Italien. Nu ska de båda tillbringa jul- och nyårshelgerna på Gotland.
Men bara några dagar senare visar det sig att mötet på luciadagen ska komma att förändra tillvaron för dem alla.
Som ung, på sin mormors dödsbädd, lovade Tomas att ta reda på vad som hänt hans gammelmoster Dagny Bodell. Men åren gick och det blev inte av. Nu, när han närmar sig pensionsåldern, har han nästan blivit besatt av att försöka lösa släktgåtan.
Efter över tjugo år som missionär i Afrika kom Dagny tillbaka till Gotland. Hon reste runt på ön för att visa bilder och berätta. Men en dag 1951 försvann hon spårlöst …
Tomas efterforskningar visar sig dock vara livsfarliga. Vissa öbor har mycket att förlora på att sanningen om försvinnande uppdagas. Och för att göra ont värre drar en rejäl snöstorm in över Gotland, lamslår hela ön och bryter alla kommunikationer. Samtidigt upptäcker Tryggve att Anki sin vana trogen handlar först och tänker sedan …