Silvervägen

För tre år sedan försvann Lelles dotter Lina spårlöst. Ingen vet om det, men varje natt sedan hon försvann har han kört längs riksväg 95, i folkmun kallad Silvervägen. Han har kört vägen så många gånger nu att han känner den utan och innan, han vet hur den kröker sig, var hålen i viltstängslet finns, var dimman brukar ligga tätast i gryningen. Och det är något med ljuset i sommarnatten som hänger kvar och som får honom att se henne extra tydligt framför sig: det ljusa håret som nästan blev vitt i solskenet, fräknarna som hon börjat försöka sminka över … saknaden efter henne har inte bara trasat sönder hans äktenskap, själv kan han inte tänka på något annat än att han måste hitta henne. Någonstans längs denna väg försvann Lina och det var ju hans fel – om inte han hade skjutsat henne till busshållplatsen och lämnat henne där den där morgonen så hade hon kanske suttit bredvid honom nu ...

Till samma ort, byn Glimmerträsk, flyttar den unga flickan Meja med sin psykiskt instabila mamma Silje. Silje har träffat en ny man på nätet, Torbjörn, som bor på en avlägsen, vanskött gård i byn. Meja har högst motvilligt följt med, men Silje har svurit på att det är sista gången de flyttar. Men hon har brutit löften förr.

Så, när höstens mörker sänker sig över bygden, försvinner ännu en ung flicka från byn …