Sista paret ut, Arne Dahl
  • " ovanligt stilsäker, effektiv och välkomponerad underhållning." Helsingborgs Dagblad
  • "Arne Dahl har skapat en egen skola inom den svenska deckartraditionen – han förenar världsomfattande intriger med intelligens, spänning och genuin litterär kvalitet." Lars Kepler.
  • "Detta är tveklöst en av årets bästa svenska deckare; välskriven, med bra intrig och ett rejält bett i samhällsskildringen." GP
  • "Få, om just någon, kan som Arne Dahl få läsaren att både känna att den får mer kunskap om världens tillstånd och samtidigt en nagelbitande spänningsstund. Få har heller Dahls känsla för språket, det här ligger i absolut topp av spänningslitteraturen." Upsala Nya Tidning
  • Sista boken om Opcop-gruppen och nätet dras åt …
  • En explosiv och våldsamt spännande final!
  • Arne Dahl har skrivit sommarens STORA spänningsroman!
Sista paret ut, Arne Dahl

Sista paret ut

179 kr 169 kr
  • " ovanligt stilsäker, effektiv och välkomponerad underhållning." Helsingborgs Dagblad
  • "Arne Dahl har skapat en egen skola inom den svenska deckartraditionen – han förenar världsomfattande intriger med intelligens, spänning och genuin litterär kvalitet." Lars Kepler.
  • "Detta är tveklöst en av årets bästa svenska deckare; välskriven, med bra intrig och ett rejält bett i samhällsskildringen." GP
  • "Få, om just någon, kan som Arne Dahl få läsaren att både känna att den får mer kunskap om världens tillstånd och samtidigt en nagelbitande spänningsstund. Få har heller Dahls känsla för språket, det här ligger i absolut topp av spänningslitteraturen." Upsala Nya Tidning
  • Sista boken om Opcop-gruppen och nätet dras åt …
  • En explosiv och våldsamt spännande final!
  • Arne Dahl har skrivit sommarens STORA spänningsroman!

Magnifikt! I en explosiv avslutning på den hyllade serien om Opcop-gruppen knyter thrillermästaren Arne Dahl ihop alla trådar från tidigare böcker och serverar en elegant och oerhört spännande final för alla sina läsare. Men självklart står Sista paret ut på egna ben och kan läsas helt fristående! Det här är bland det mest imponerande vi på Månadens bok har läst!

Gustaf Horn sitter i de sommartomma lokalerna på Bionovia i Hornsberg i Stockholm. Han är tjugotvå år och har gränslöst tråkigt. Ett sommarvik på dataavdelningen på ett biotekniskt företag hade låtit som ett drömjobb efter systemvetarprogrammet. Men det är högsommar, han är fullkomligt ensam och har absolut ingenting att göra mer än att ”övervaka datatrafiken”.

I brist på annat börjar Gustaf gå igenom listorna över det senaste halvårets datatrafik. Sekretessen på de nivåer där företaget bevarar sina företagshemligheter är benhård och allt har redan kontrollerats många gånger. Han följer ändå raderna med de genomtröskade siffrorna och bokstäverna, och plötsligt är det något som knäpper till. Han ser ett mönster.

I Haag får ledaren för den hemliga polisiära Opcop-gruppen inom Europol, Paul Hjelm, ett samtal från Stockholm. Hans nyblivna hustru Kerstin Holm har något oroande att rapportera. Ett svenskt bioteknikföretag har flera gånger utsatts för avancerat cyberspionage. Spåren leder ända bort till Kina … Det står klart att någon lyckats komma över oerhört avancerad och hemlig forsning om mänskligt dna. Någon som försöker odla fram hela barnkullar med skräddarsydda egenskaper …

Samtidigt undersöker Opcop-gruppen en film som Hjelm har fått mailad. Den visar två kollegor som man trodde blivit mördade av maffian i Italien två år tidigare. Men filmen visar att mannen och kvinnan fortfarande är vid liv… Paret har filmats i en hydda i en oidentifierad bergstrakt, och medan mannen formar orden ”Hjälp oss” med spruckna läppar, tycks han peka på en viss artikel i den dagstidning han håller upp ...

I århundraden har den kalabriska maffian 'Ndrangheta längst ner på Italiens fattiga sydspets drivits av blodsfejder och mest sysslat med kidnappningar. Men det är nya tider, och sen en tid tillbaka försöker 'Ndrangheta ta kontrollen över Europas knarkhandel.

På något vis tycks maffians planer, den hemliga forskningen med genmanipulerade foster i ”barnfabriker” och ett flertal andra skrämmande och oförklarliga händelser att hänga ihop. I en hårdnande värld, där maktens spelregler ständigt ändras, finns det kanske bara en sak kvar att manipulera: människans eget dna. Hjelm inser att den brottslighet som Opcop-gruppen har att bekämpa gått utanför Europas gränser. I par om par skickar han nu ut sina medarbetare runt om i världen. Någonstans gömmer sig en mäktig och hemlighetsfull motståndare vars avsikter man ännu bara kan ana … Det går mot en explosiv final!

Läs mer

Är den här boken något för mig?

Den osynlige fienden sträcker ut sina tentakler över världen …

Det var i de kritiker- och läsarhyllade kriminalromanerna om A-gruppen vi först lärde känna den smarte och empatiske Paul Hjelm och hans kollegor. Hjelm fick i uppdrag att skapa Opcop-gruppen i Haag, bestående av Europas skarpaste poliser, som vi har kunnat följa i succéromanerna Viskleken, Hela havet stormar och Blindbock. Men dagens brottslighet känner inga gränser och när Dahl nu avslutar hela serien, måste Opcop-gruppen ta det sista steget - ut i världen. Här är några av de spännande spelplatserna i Sista paret ut:

En man och en kvinna håller sig undan på de isolerade Tuamotoöarna i Söderhavet…

Stillastående vardag. Ett liv utan tid. Tills nu. Hon satt nere vid vattenbrynet, i solstolen av drivved, med tårna småplaskande i vattnet. Hon satt där i bikini, väl insmord, och tittade upp mot den eviga solskivan. Det fanns inte ett enda moln på himlen. Det var paradiset. Men det fanns en fläck på solen.

En solfläck?

Då stod han bakom henne. Det var så länge sedan hon hörde den behärskade men distinkta versionen av hans röst att hon omedelbart lystrade när han sa: – Rovdjur. Nu.

Under den sekund som det tog för kodordet att sjunka in såg hon honom stå stilla och blicka upp mot solen. I samma ögonblick som hon såg honom le snett och nicka bekräftande kastade hon sig i det turkosa havet.

Hon hittade bra nere i revet. Det var i alla fall vad hon trodde. Mitt i virrvarret av brokiga fiskstim sökte hon längs kalkstrukturernas kanter. Den borde vara här. Grottan borde verkligen vara här. Luften började ta slut.

Till slut kände hon igen ett valv och gled in i grottan. Ett svagt ljus föll in på de båda dykartuberna. Hetsigt drog hon masken över ansiktet, vred på luftventilen och tog det första andetaget. Sakta lyckades hon normalisera andningen.

Rovdjur, tänkte hon. Ett kodord för hastigt uppbrott. Vad var det han hade sett?

Då kom explosionerna, helt oförhappandes. Hela korallrevet skakade. Två gånger i snabb följd. Det klara turkosa vattnet var plötsligt varken klart eller turkost.

Hon satt kvar. Försökte ta det alldeles iskallt lugnt. Sakta sjönk sedimenten tillbaka ner mot havsbottnen, den turkosa klarheten återvände. Och nu urskilde hon återigen luftmätaren på dykflaskan. Luften skulle räcka i minst ett par timmar.

Hon väntade ytterligare ett tag. Så kopplade hon loss sin egen dykartub och fäste den runt kroppen. Hon frigjorde den andra tuben och tog ett fast grepp runt den.

Rovdjur, tänkte hon, och en isande våg av oro riste genom hennes inre. Så gav hon sig av.

I Stockholm hittar en semestervikarie spår av dataintrång i företagets hemliga genforskning …

Dörren var oansenlig, en i raden, inte mer. Ett näst intill osynligt nummer prydde den, och efter ett snabbt bekräftande blickmöte tryckte Svenhagen upp dörren.

Trots att högsommarsolen sken vilade det lilla studentrummet i ett mörker som verkade lukta. Själva mörkret luktade, men det var ändå inte alls det dominerande intrycket. Det var datorerna.

Skärmsläckare drev saktmodigt sina fantasifulla mönster över åtta bildskärmar, och den nionde och ljusaste gick också precis in i skärmsläckarläge.

Kerstin Holm kikade ut i korridoren. Inget rörde sig därute, den dävna sommarluften tycktes stå alldeles stilla. Inget fönster, ingen dörr verkade ha öppnats under de maximalt två minuter som hade förflutit sedan datorns ägare hade lämnat den. Holms blick löpte nerför fortsättningen av korridoren. Den tryfferades av identiska dörrar ända fram ett enda skitigt fönster som försåg korridoren med dess enda ljus.

Det fanns ingen utgång åt det hållet. Och i den riktning de hade kommit från hade definitivt ingen rört sig.

Så ljudlöst som möjligt tryckte de ner handtag efter handtag, Sara till höger, Kerstin till vänster. Alla var låsta. Inga ljud lät sig höras där bakom.

Men alldeles intill det smutsiga fönstret längst bort i korridoren fanns en dörr som såg lite annorlunda ut, smalare, omärkt. Den hörde liksom inte dit.

Kerstin Holm la handen på dörrhandtaget, men när Sara Svenhagen förde in sin innanför jeansjackan skakade Holm bara på huvudet och ropade:

– Jag kommer in i städskrubben nu, Gustaf.

Är enhet 61398 i Shanghai en barnfabrik? Och kan de utsända poliserna från Opcop-gruppen lita på sin kinesiska kollega Wu Wei?

- Nånting avslöjade Wu Weis övervakning, sa Kowalewski. Hans enda chans att ta reda på vad är… vi, Corine. Vi må sitta högst upp i ett magnifikt lyxhotell, men jag undrar om vi ändå inte är gisslan. Den kinesiska militären, världens största krigsmakt, vill veta hur lilla Europol har hittat deras cyberförsvar av ”enhet 61398”. Och vi har inget svar.

– Har han alltså lurat oss?

– Han är en hypermodern polis i en hypermodern stad och ligger med all säkerhet flera tankesteg före oss. Om Wu Wei tror att vi är nyckeln till Europols kontraspionage mot hans skenbart så självständiga polisenhet skulle jag tro att han är redo att offra Nüwa – som med all säkerhet inte är kineser – hur mycket de än har betalat för att få en outsorcad plats i ”enhet 61398”.

– Och oss då? Är han redo att offra oss?

– Vi är gisslan, sa Kowalewski mörkt. Oss offrar han gladeligen. Han har säkert massor med övertygande scenarion i bakfickan, om hur triaderna tog oss, om hur vi dog i en eldstrid eller kidnappades av okända förövare. Han kommer att sörja för en fullskalig skenmanöver medan han förhör oss på allvar.

Corine Bouhaddi kände plötsligt hur all kraft rann ur henne.

Mitt bland Kalabriens fattiga berg ser en åttaårig pojke hur hans bästa väns familj utplånas …

Jag skulle just som vanligt ge mig av över till Bönans hus för att leka, spela fotboll eller klättra i bergen, när en hand hejdade mig i dörren. Jag tittade upp och såg min mors ansikte där ovanför. Hon hejdade en tår i luften, innan den droppade ner på mig, och slet in mig i huset igen.

Männen kom nerifrån staden, strömmade förbi på båda sidor om vårt hus. Jag såg bara deras ryggar medan de gick de hundra metrarna till Allegrettis hus.

Först slet de ut Bönan och hans mor. Så släpades hans äldre bror Paolo ut. Och till slut fadern, Teobaldo Allegretti.

En av männen vände sig i vår riktning. Jag kände inte igen honom. Ett märkligt leende spelade i hans mungipor. Det var ett fasansfullt leende.

Teobaldo Allegretti tvingades ner på knä. Han bad inte för sitt liv, han tittade bara djupt ner i marken medan de hällde bensin över honom. Han brann som en fackla, alldeles stilla, tills han föll omkull åt sidan.

När elden falnade vände sig den leende mot Bönan och hans mor. Från våra fönster kunde vi titta rakt in i hennes ansikte. Det var alldeles upplöst i tårar och skräck. Den leende gick fram till henne. Så pekade han, först på Paolo, så på Bönan. Hon skakade vilt på huvudet.

Tid gick. Vapen höjdes mot både Paolos och Bönans huvud. Till slut lyfte Bönans mamma en hand som darrade våldsamt.

Och så pekade hon på Bönan.

Den leende gjorde en gest mot mannen som höll Bönan. Han släppte honom och sparkade honom i baken. Bönan stirrade vilt på sin mor, på Paolo.

Båda nickade mot honom.

Så sprang Bönan rakt ut i skogen.

Mannen med vapnet mot Paolo sköt honom i huvudet.

Mannen som höll i Bönans mor tog upp en pistol ur fickan. Han sköt henne i tinningen. Medan hon sjönk mot marken, alldeles lealös, tittade mannen som hade skjutit henne upp. Han tittade rakt bort mot vårt hus, rakt in i våra ögon.

Och det var far.

I New York försöker en utsänd från Opcop-gruppen infiltrera ett skumt säkerhetsbolag …

Det tog Nicholas en dryg timme att ens få komma in i den enorma mässhallen. Väl där fick han ett nummer, en blankett och en sittplats. Medan han fyllde i persondata som inte helt överensstämde med sanningen men som han hade lärt sig utantill började nummer ropas upp. En lång väntan inleddes.

Testerna sträckte sig från urin- och blodprov till en militär hinderbana som inte liknade något Nicholas tidigare hade varit i närheten av. Han var mycket riktigt fullkomligt utpumpad när det var dags för reaktionstesterna. Vissa var tämligen enkla undvikandeövningar, enkla för en boxare, medan andra handlade om att fatta snabba beslut, välja korrekt, men det var i det sista momentet Nicholas kände att han verkligen kom till sin rätt. I utkanterna av jättehallen ägde helt enkelt tortyr rum. Det var en fråga om att uthärda, och han var bra på att uthärda. Problemet var snarare att han direkt efter tortyrtesten fick en penna i handen och en tjock lunta så kallat intelligenstest framför sig. Han förstod poängen. Smartness efter press.

Klockan var halv tio på kvällen, och inte mer än en tredjedel av de ursprungliga sökandena var kvar, resten hade försvunnit på vägen. Han kunde inte låta bli att fundera på vad de skulle ha så mycket folk till. Okej att det gick bra inom säkerhetsbranschen, men det här var ju löjligt. Framför allt var det inte läge att fråga det högt.

Då ljöd hans nummer.

I Europolhuset Haag i samordnar Paul Hjelm en världsomspännande jakt på organisationen som av oklara syften mördar hans kollegor ...

Fler böcker av samma författare

Passa-på-priser

MISSA INTE DINA PREMIEPRISER