Stormvarning

Juldagen, Heimö

”Hon är inte din dotter, kom ihåg det.” Orden ringer i Karens öron. Tyst betraktar hon dottern som inte är hennes, flickan hon tagit under sina vingars beskydd bara några månader tidigare. Nu sitter Sigrid, som ju faktiskt är dotter till Karens dryga chef Jounas, i skräddarställning på golvet i Karen hus. Hon är lite som en katt som hela tiden återvänder.

Precis som du, tänker Karen och stryker en grå katt över magen medan hon ser sig omkring på de andra i köket. Hennes vackra gamla fiskarhus i Langevik, med egen brygga och sjöbod, är ovanligt fullt med folk över julen. Danska väninnan och konstnären Marike, det förmögna bögparet Eirik och Kore, Karens mamma – och så Leo. Den tidigare hemlösa före detta rockstjärnan som hyr hennes uthus – och precis som Sigrid börjat nästla sig in i Karens hjärta …

Men just som hon känner värmen spridas i bröstet, sköljer minnesbilderna över Karen. Hon sluter ögonen och det är som om hon drunknar. Strupen snörs ihop när hon påminns om anledningen till att hon satt upp taggtråd kring sitt hjärta. Hon får aldrig älska igen. Det är alldeles för farligt …

Avlägset hör Karen en telefon som ringer, och i nästa stund har hon sin chefs röst i örat. Det har skett ett mord på Noorö.

Annandag jul, Noorö

Det svindlar till när Karen sträcker på halsen och ser ner i det vattenfyllda gamla gruvhålet. Resterna av offrets blod syns fortfarande som en mörk skugga på avsatsen nedanför henne. Hon låter blicken löpa längs gruvväggarna som stupar rakt ner och tänker att mördaren haft otur. Hade offret fallit någon annanstans hade kroppen hamnat i det iskalla vattnet och försvunnit.

För det är lätt att försvinna i Noorös karga landskap. Bergen och havet har slukat många människoliv. Karens far var från Noorö och hon har tillbringat flera barndomssomrar med kusinerna som nästan kändes som bröder. De bor fortfarande kvar, och en av dem har en obehaglig koppling till det fruktade MC-gänget som har sitt högkvarter på Noorös västkust: Odin Predators. Karen slår armarna om sig i kylan. Hon kan inte låta bli att känna viss tacksamhet över att mordspåren leder in i värmen, till öns whiskydestilleri.

Väl inne på Groths tackar hon längtansfullt nej till ett glas med den bärnstensfärgade drycken. Hon behöver ha sina sinnen skräpa, även om rundturen bland ekfaten inte ger så mycket. Inte förrän Karen plötsligt får syn på något, en svart skugga på väggen utanför destilleriets huvudkontor. Någon har försökt tvätta bort märkningen, men Karen ser vad det står. OP, Odin Predators.

Men inget är vad det ser ut att vara. Snart uppdagas ännu ett mord och Karen leds in i en katt- och-råtta-ek med en mördare som döljer sig bakom en mask av vänlighet. Och bakom hemmets stängda dörr lever någon hon älskar i skräck ...