Precis innan allt rasar samman, sitter kriminalkommissarie Leo Madvig på flyget hem från Tokyo. Han är på jakt efter en mördare, och det finns inga uppenbara motiv eller spår att följa upp. En ung student har hittats död i sin lägenhet i Stockholm och allt är iscensatt som ett ritualmord. Rummet badade i ljus från hundratals lampor som var upphängda taket och på väggen hängde ett krucifix som stack ut ordentligt från resten av inredningen. Kan det vara placerat där av mördaren, precis som lamporna? I Tokyo har Leo fått upp ett spår till ett annat mordfall, med likheter som är för udda för att bara vara tillfälligheter.
Men så kommer verkligheten ikapp honom. När Leo landar på Arlanda läser han ett sms från sin chef och allt som står är enda ord: Avstängd! Sedan får han syn på kvällstidningarnas löpsedlar som skriker ut: ”Här misshandlar polisen en oskyldig.” Men helt oskyldig hade han inte varit, knarklangaren, och Leos gripande som blev filmat gör att han blir kallad alltifrån ”vansinnespolisen” till en hjälte som bara försökte göra sitt jobb. Tills tidningarna har hittat någon annan att rasa över, tvingas han att ta en timeout. Men bara för att han är avstängd hindrar det honom inte från att jobba.

Så sker ytterligare ett ritualmord, och Leo får kontakt med Nadia, en kriminalkommissarie i Paris. Där har en ung man hittats mördad i ett rum upplyst av kulörta lyktor. Nadia och Leo inleder ett väldigt nära samarbete, samtidigt som en stark attraktion uppstår mellan dem. För att komma vidare i sina utredningar lägger de ut krokar hos kollegor på Interpol, och Leo gör allt för att få tag i den unga kvinnan som larmade polisen vid mordet i Stockholm. Hon som var vän med mordoffret och brukade sitta och tigga utanför tunnelbanan i närheten av mordplatsen. Var finns hon?