Anteckningar från aftonsången

”Jag har alltså fått mig en liten deckargåta på halsen, som inte ens våra mest utstuderade deckarförfattare av äckelpäckel skulle komma på”, tänker Erik när han hittar en djupfryst och synnerligen död råtta på farstutrappan.

Annars är hans första tanke att det är tur att hustrun inte är med. Hennes förhållande till smågnagare är, i Eriks ögon, något överkänsligt. Men figuren på dörrmattan hör inte till traktens vanliga fauna. Det är ingen skogsmus, åkersork eller vattensork – utan en Rattus norvegicus, en brunråtta. Troligtvis infångad i en storstad och sedan konstfärdigt placerad i en närmast bedjande position.

Att det skulle vara ett skämt är uteslutet eftersom alla vänner med sådant lynne känner till hustruns totala humorlöshet på denna punkt. Ett hot är mer troligt. Men de vanliga misstänkta, sverigedemokraterna som skickar diverse otrevliga mejl, har redan förtjust konstaterat att Eriks relativt snara hädanfärd inte är mycket att hota med. Det är en av få fördelar med att bli gammal.

Så Erik bestämmer sig för att glömma råttan, och när hustrun anländer några dagar senare för att fira födelsedag är allt frid och fröjd. Bourgognen glimmar rubinröd i glasen och brasan sprakar. Men snart störs firandet av att telefonen ringer, och när hustrun svarat ser hon lätt konsternerad ut. Hon avfärdar det hela som ett dårsamtal men berättar ändå. Det var något om en ”fet råtta” och sedan sa en röst: ”Men jag är en liten katt.”

Erik kan inte riktigt släppa samtalet och beslutar sig för att kalla in kavalleriet, i alla fall för konsultation, i form av den gode vännen och massmördaren Carl Hamilton. Då tar allt en ny vändning. Underrättelseofficer Carl Hamilton är inte vilken pensionär som helst. Han har en halvtidstjänst som lärare på Marinens specialistutbildning för blivande operatörer på fältet, sådan som han själv var under många år. Först verkar han smått road av Eriks historia, men när det kommer till kattmedelandet mörknar hans uppsyn.

Några dagar senare anländer ett motorcykelbud från Marinstaben i Stockholm och överlämnar ett tungt A4-kuvert. Det visar sig innehålla ett fyrtiotal maskinskrivna sidor som vid första påseendet ser ut som en Säporapport. Överst ligger ett handskrivet meddelande från Carl.

Så drar det i gång. Och det som från början närmast är en skämtsam övning för Hamilton och Ponti leder snart till en våldsam jakt …