Det ringer precis när Karro Lundgren, gruppchef på Stjärnans hemtjänst, kommit in till kontoret. ”Jag skulle vilja tala med chefen för hemtjänsten i Tångböle.” Karro bryr sig inte om att förklara att Tångböle bara är en av byarna runt Åre som omfattas av hennes ansvarsområde. Kvinnan, som presenterar sig som Margareta Ekman, är dotter till den nyligen bortgångne August Ekman och nu undrar hon hur det egentligen gick till när hennes pappa gick bort.
 
Karro, som ganska nyligen fått chefsjobbet på Stjärnan, lovar att höra efter med de i personalen som haft hand om den gamle mannen, samtidigt som hon tänker att det inte är så förvånande att en 90-åring avlider.

Hanna Ahlander sitter framför datorn på poliskontoret i Åre och försöker plocka bort katthår efter morgonkelandet med Morris när mobilen ringer. Kvinnan, Margareta Ekman, låter inte som en av de vanliga gnällspikarna, men man vet aldrig, det har Hanna lärt sig efter alla år som polis. När hon en stund senare avslutar samtalet med ett löfte om att höra av sig till hemtjänsten för att ställa några kontrollfrågor, är lättnaden i Margaretas röst påtaglig.

Hanna har en vag känsla av att något inte står rätt till och hon skulle vilja prata med någon av kollegorna om det märkliga samtalet, men ingen av dem är där. Förutom, Daniel. Ska hon sticka in huvudet hos honom? Risken finns att hon blir avsnäst. Hanna vet inte vad som hänt, men relationen till Daniel blir bara sämre och sämre. Fast de måste väl fortfarande kunna diskutera en fråga som två kollegor?

Några minuter senare skyndar Hanna tillbaka till sitt rum. Vreden brinner i bröstet och hon drämmer igen dörren så kraftigt att väggarna skallrar.

Men bara några dagar senare hittas ännu en av traktens äldre invånare avliden under mystiska omständigheter. Och Hanna inser att hennes misstankar troligen stämmer. Men trots behovet av samarbete tycks konflikten med Daniel bara fördjupas.

Kommer de båda kunna göra det som krävs för att hitta tillbaka till varandra och förhindra att ytterligare offer skördas …?