En liten by på Öland, 1939. Gurli ska fylla sjutton den våren och har stämt träff med honom en bit utanför byn. Det går inte längre att dölja den runda magen och hon behöver pengar. Men han avfärdar henne när hon säger att han måste ta sitt ansvar. Då hotar hon med att berätta, inte bara om sig själv utan också om det han gjorde för tio år sedan – med skolbarnen.

Tre dagar senare hittas hennes kropp i sjön. Så hemskt, säger man i byn. Ung och ogift. Hon såg väl ingen annan utväg.

En finlandsfärja på hemväg från Helsingfors, 1968. Kerstin har druckit för mycket och är knappt vid medvetande när hennes väninna Mona störtar in i hytten och pratar osammanhängande om en ond man. Någon hon sett i baren och känner igen från sin barndom.

Några timmar senare väcks Kerstin av båtmotorerna och inser att den andra kojen är tom. Samtidigt som färjan lägger till letar hon efter sin väninna, alltmer panikslagen. Mona återfinns aldrig.

En ödslig strand en bit utanför Borgholm, 2001. Helge har med sig sin schäfer till stranden. Han lägger ner blomsterkransen och ser ut över havet. Jag ska berätta, säger han.

En stund senare sitter han på en omålad träbänk och ser vågorna rulla in. Plötsligt hörs ett mullrande ovanför honom. Schäfern börjar yla när en stor sten slår ner på Helges axel. Så en till och en till … Tills han är begravd under en lavin av stenar.

Hunden skäller fortfarande när polisen Tilda Davidsson kommer till platsen. Hon hittar kransen av röda rosor och en samling kärleksbrev, men vet ännu inte att dödsfallet har kopplingar långt bak i tiden. Eller att hennes äldre släkting, skepparen Gerlof, är inblandad …