Drottningen

Sundsvall, söndag 22 april. Det är full fart vid frukosten hemma hos bonusfamiljen Axberg/ Svensson. Alfred skriker i högan sky medan lillasyster Alma sliter åt sig hans Batmanfigur.  Johan som är föräldraledig med lille Noah, och Nathalie som lämnat Uppsala för Sundsvall eftersom de större barnen är hos sin pappa planerar nu en utflykt till en ny lekplats. Men så ringer Johans mobil.

”Vad säger du?” utbrister Johan och Nathalie känner igen hans ton. Polisrösten. Den har hon inte hört på fyra månader. ”Du är alltså där nu?” fortsätter han. ”Är ni säkra på identiteten?” Johan vänder sig mot Nathalie med ögon som glöder. Så berättar han, på engelska så att barnen inte ska förstå. För detta är lika ofattbart som fruktansvärt.

Miljöministern David Tallmark, som deltagit vid invigningen av en kontroversiell pappersfabrik utanför Sundsvall, har hittats nedgrävd i en dynghög på en övergiven grisgård två kilometer söder om Bråsjö. Endast hans huvud sticker upp. Men det är inte längre ministerns huvud. Det är bara ett blänkande vitt kranium. Ett kranium som är täckt av ofattbart stora myror …

Både polisens och allmänhetens misstankar riktas omgående mot de klimataktivister som demonstrerat vid invigningen av pappersfabriken och när utredningen drar i gång inser polisledningen att Nationella gärningsmannaprofilgruppen behöver kallas in. Som medlemmar av den gruppen kan varken Nathalie eller Johan säga nej, trots att Johan egentligen är föräldraledig.

Det ingen vet, och ingen heller någonsin får känna till, är att Hennes Majestät Drottningen, nu behöver ge sig ut i hetluften – inkognito. Hon måste göra upp med ett förflutet hon helst velat glömma och ge sig i kast med en verklighet där endast den starkaste överlever.

Så hittas ytterligare ett offer och Nathalie och Johan dras in i jakten på rikets mest hänsynslösa seriemördare …