Männen sitter och läppjar på cognac i salongens fåtöljer när värden tar till orda. Det är snart val och dags att se om sitt hus. Som flera av de samlade vet så har det inkommit vittnesmål om otukt, och sådant skräp får inte sätta käppar i hjulet. En av gästerna invänder att det knappast är någon som tror på två småbrudar med skamfilat rykte. Dessutom är det under kontroll. Målsägande kommer inte att infinna sig till Hovrättsförhandlingarna. ”Det är hanterat.” Värden nickar och går över till problemet i polishuset, mer specifikt en kvinnlig snut: Karin Johansson, kallad Kaiser. Hon har plockat upp där den andra lämnade. Hon på snusket som så olyckligt råkade ramla framför ett tunnelbanetåg. ”Håll ögonen på Kaiser”, avslutar värden. Så ställer han sig upp och klappar i händerna. Kaffet ska snart serveras och självklart vill han bjuda sina gäster på något extra till det. Utanför hörs steg och en skara flickor, alla klädda i korta sommarklänningar och blomsterkransar, gör entré.

Karin spurtar de sista 200 meterna och känner hjärtat bulta hårt i bröstkorgen. Det är skönt att bryta den förlamande sorgen med en ordentlig löprunda. Kanske ska hon ta en promenad ner till cykelverkstaden senare och låta dem laga det läckande framhjulet. Sådant tog Bengt-Åke alltid hand om, men nu får hon vänja sig vid att klara sig själv. När hon närmar sig radhuset ser hon en välbekant gestalt som står lutad mot motorhuven på en mörkblå Saab, klädd i uniform och med mössan i handen: Rikspolischef Sven Jernfeldt.

”Jag behöver dig i tjänst redan nu”. Karin ställer ett glas hemkokt vinbärssaft på köksbordet framför sin chef och ser undrande på honom. Tydligen finns det två skäl till att hon kallas in tidigare. Dels vill Jernfeldt att hon ska hålla i utredningen av en pyroman som nu också börjat förgifta barnmatsburkar. Men det verkliga skälet är av en mer känslig karaktär. Det har inkommit nya uppgifter kring bordellverksamheten med småflickor. Övergrepp mot barn, begångna av män i maktens toppskick. Karin nickar, och funderar på om hon borde berätta att hon vet mer än chefen tror.

Några dagar senare är Karin och hennes kollega Britta på väg till Karins lantställe, där de gömt känsligt material från utredningen. De lägger inte märke till skåpbilen som följer efter …

Samtidigt brottas Agneta med sitt drickande och sitt dåliga samvete över dottern Ingrid som bor hos morföräldrarna på landet. Där finns visserligen kusinen Lasses tama gris som Ingrid är glad över att gå promenader i skogen med, men nog skäms Agneta. När hon får i uppdrag av Karin att gräva fram allt som rör koppleri i fallet mot Gammelhäxan stannar hon kvar sent på arkivet, ensam. För Agneta har sin egen agenda: att sätta dit mannen hon fruktar …