Under sina tio år som utredare har Anette Werner aldrig sett något liknande. Nedgrävd i ett buskage, mitt i Köpenhamn, har polisen hittat ett lik i en koffert. Mordet är fruktansvärt brutalt och mannen är svår att identifiera. När Anette och hennes kollegor går igenom de få ledtrådar de har, leder spåren till Bornholm – ön där också den tjänstlediga polisen Jeppe Kørner nu arbetar som skogshuggare.

Anette saknar sin kollega Jeppe och gör allt hon kan för att övertala honom att komma tillbaka. Men just nu är det trots allt ganska bra att han som ändå bor på Bornholm kan luska lite i ledtrådarna kring den mördade mannen. Och med blandade känslor märker Jeppe att hans avsomnade instinkter som polis börjar vakna till liv …

Särskilt efter besöket hos frikyrkan Zelotens Barn. De höll till i ett nedgånget, äldre tegelhus med fönsterlös fasad i ett bostadsområde. Bara ett litet guldkors på ytterdörren visade att det inte var en vanlig familjebostad som grannhusen runtomkring. En diskret ringklocka drog igång kyrkklockor därinne och det dröjde inte länge förrän dörren öppnades av en propert klädd man i sjuttioårsåldern med klarblå ögon och ett bländvitt leende.

Mannen presenterar sig som Fader Samuel och är översvallande välkomnande, och när Jeppe säger att han är nyinflyttad och nyfiken på kyrkan, erbjuder han sig att visa honom runt.

Det är någonting med prästens sätt som ger Jeppe kalla kårar. Helst av allt vill Jeppe bara tacka för sig och aldrig mer återvända till den här kyrkan, men han inser att han inte har något val. Under sina efterforskningar får han veta att en av kyrkans medlemmar dog i en hemsk olycka för många år sedan …