Killer queen

Maj 1976. Karin Johansson tittar upp mot de mörka molnen över Stockholms slott som i en dimma. Ljudet av sirener och människor som skriker hörs långt borta någonstans. Sylvassa regnstänk träffar hennes kind och hon känner hur allt börjar snurra. Med sina sista krafter lyckas hon resa sig från knästående och ger ifrån sig ett vrål.

Juni 1976. Avstängningen, som beordrats från självaste rikspolischefen och omnämns som ”semester”, varar knappt en månad. Sedan behövs Karin i tjänst ingen, vilket hon bara är tacksam över. Att gå hemma och tänka på kollegorna hon förlorat – Mollan som kom farligt nära sanningen i prostitutionshärvan och knuffades framför tåget, och kommissarie Perstorp som sköt sig själv i huvudet – ger ingen ro. Då är det bättre att jobba. Och nu har ett mycket obehagligt fall dykt upp. En höjdare på justitiedepartementet, som satt med i kommitteen för den nya sexualbrottslagstiftningen, har hittats mördad. Hans kropp låg och flöt i Ryssgraven utanför Kungsängen, nerstoppad i två stora plastsäckar. Och inte nog med det – mannens fästmö är försvunnen. Det sista spåret efter henne är ett par blodiga trosor i ett scouttält.

”Tjena grabbar, himla schysst att ni ville komma och träffa oss. Läskigt det där ni var med om, jag hade blivit skitskraj om jag var er.” Karin vill nästan himla med ögonen. Hennes kollega Carsten är en blond jätte med smeknamnet ”Hammarhajen”, känd för sina hårda nypor mot hustrumisshandlare och annat otyg. Samtidigt kan hon inte låta bli att imponeras av hans intuitiva sätt att bemöta scouterna på. De ser ut att vara mellan elva och fjorton år gamla och står samlade på den lilla badstranden där de hittade kroppen. Och så fort den första blygheten lagt sig börjar pojkarna berätta. Lägeräventyret fick ett abrupt slut när de upptäckte att någon varit inne i tälten, och sedan såg sopsäcken som låg och guppade i vattnet. Scouterna Karin pratar med berättar också att en yngre pojke gått vilse och hittats gråtande under en gran i närheten av lägret. Kan han ha sett något?

Samtidigt tar den ensamstående mamman Agneta Thorén, som blivit nerflyttad till polisens arkiv, allt större risker. Hon är djupt olycklig efter att ha fråntagits sin dotter, och ställs inför ett omöjligt val: att fortsätta söka efter känslig information eller vara en ansvarsfull mamma. Ju mer hon gräver, desto tydligare blir det att polishuset är fullt av mörkläggningar och konspirationer som sopas under mattan för att skydda män med makt. Kan Karin, Agneta och deras kollegor dra fram smutsen i ljuset?