Tisdagen den 17 oktober, Ängsö, Ingaröfjärden.
Temperatur i luften: 14.3
Temperatur i vattnet: 9

”Det här är inte ett hav”, tänker kriminalkommissarie Ian Ahmed vid Devon & Cornwall-polisen och blickar ut över Stockholms skärgård. Vattnet är mörkgrått, inte det minsta salt och bjuder varken på tidvatten eller obruten horisont. Han är långt hemifrån och vet inte längre om det var en bra idé att tacka ja när Berit bjöd in honom. Det enda han kan göra med sitt brutna ben i gips är att sitta och stirra i kikaren på ön mitt emot. Det är något med det stora huset i glas och betong längst ut på klippan, och den gråhåriga kvinnan som bor där, som fascinerar honom.

Men arbeta får han inte. Sist han ringde och försökte få kollegan att kolla upp kvinnan på ön snäste hon av honom: ”Du är sjukskriven! Lös ett korsord. Läs en bok. Men sluta störa mig.” Om Ian var en sådan som skickade julkort skulle han ha strukit henne från listan direkt.

Så, dag fyra, händer äntligen något. Kvinnan på ön mitt emot kommer farande i sin aluminiumbåt och bjuder in Berit och Ian på middag. Hon fyller åttio och ska fira med familjen. ”Vi kan behöva några nya ansikten om vi ska ta oss igenom kvällen utan att döda varandra”, säger hon och skrattar när hon ser Ians ansiktsuttryck.

Senare samma kväll ror Berit dem över viken. Hon vet vem kvinnan är. Margrete Cullberg-Franzén. En framstående kulturpersonlighet som utmanat, retat och provocerat folk i årtionden. ”Man antingen hatar eller älskar henne”, säger Berit och blickar upp mot de mörka molnen som samlats på himlen.

Margretes familj verkar helt klart tillhöra de som hatar henne. När Berit och Ian lagt till med båten och tagit sig uppför alla trappstegen (inte helt lätt med kryckor) väntar en frostig stämning i det överdådiga huset. En hunsad dotter, en ytlig son, två vuxna barnbarn och en favoriserad bonusson.

Och kvällen slutar med ett mord …