Det var vår när polisen Hanna Duncker flyttade in i det gamla dragiga huset i Kleva på Öland. Nu är det vinter och iskallt. Därför har hon denna fredagskväll valt bort soffan i vardagsrummet för sitt ensamma luciafirande och krupit ner under duntäcket på övervåningen för att hålla värmen och naturligtvis slumrar hon till. Värme, ett knastrande ljud, en skarp stickande lukt. Helvete. Huset brinner. Det enda hon vet är att hon måste ut. Snabbt.

Det var en rätt vanlig luciahelg, inleder polischefen Ove måndagens morgonmöte. En del fylla, men inte särskilt mycket mer än andra helger. Och så en mordbrand, då. Men den utredningen kan vi av uppenbara skäl inte ansvara för, fortsätter han och stannar med blicken på Hanna. Vi ska fokusera på det här, säger Ove och klickar fram en bild på en ung, mörkhårig man på mötesrummets skärm.

Under mötet visar det sig att de skelettdelar som nyligen hittats i Mittlandskogen på Öland är identifierade. De tillhör den då nittonårige Mikael Fransson, som försvann i samband med sitt studentfirande i juni 1999.
Hanna har sett bilden på Mikael i tidningen flera gånger de senaste dagarna, men även tidigare genom åren. För ett halvår sedan gjordes dessutom en dokumentär om honom, eller snarare om polisens misslyckande. Och nu verkar det som om mannen bakom dokumentären, den före detta polisen och deckarförfattaren Bo Tapper, hela tiden haft rätt i att den försvunne studenten bragts om livet och inte frivilligt försvunnit under sin inplanerade resa till Berlin.

När rättsläkaren konstaterar att det är mycket troligt att Mikael Fransson strypts till döds står Hanna Duncker och hennes kollegor inför en synnerligen komplicerad mordutredning. Sakta gräver de sig bakåt i tiden till en ljummen sommarnatt då ett kompisgäng firade studenten genom att övernatta i ett ödehus i skogen. Men vad var det som hände där?

Samtidigt leder Hannas privata efterforskningar i det förflutna, om vem som egentligen begick det mord hennes far dömdes för, allt närmare en livsfarlig sanning. Någon tycks vilja stoppa henne för gott. Kanske var branden i Kleva bara början …?