Gotland, 6 juni 1944. Flickan som ligger i Östersjöns bräckta vatten är alldeles stilla. Hon flyter med det mörka håret utslaget som ringlande sjögräs i havet. Hennes ljusa klänning böljar i vågorna. Ovanför henne välver sig morgonhimlen rosa och förgylld.

Polishuset, Stockholm, två veckor senare. Kriminalkommissarie Erik Rask ser forskande på de båda polissystrarna, Rut Johansson och Svea Björklund. ”Jag har ett specialuppdrag till er från kriminalavdelningens sjätte rotel.” säger han och lutar sig fram över skrivbordet. ”Den sjätte roteln ser ökande problem på vissa håll ute i landet med risk för att känslig information läcker ut till obehöriga. En sådan plats som har identifierats är Ljugarn på östra Gotland.”

Gotland, midsommar 1944. Efter en lång resa med färja och gengasbuss är Rut och Svea på plats i badorten Ljugarn – båda under falsk identitet. Rut ska föreställa en lärarinna som är på konvalescens efter en besvärlig lunginflammation, inackorderad i det gamla skolhuset, medan Svea tar tjänst som frukostflicka på ett av pensionaten.

Alltmedan kriget rasar utanför Sveriges gränser ser Rut och Svea hur societeten flockas för att njuta Ljugarns strandliv och sippa drinkar på pensionatens punchverandor, uppassade av unga tjänsteflickor.
Snart gör de båda polissystrarna märkliga upptäckter i den gotländska sommarnatten – något som mycket väl kan hota rikets säkerhet. Men när de också får höra rykten om att unga kvinnor försvinner spårlöst känns tillvaron alltmer skrämmande och det som först såg ut som ett enkelt uppdrag eskalerar till något betydligt större.

När så Rut och Svea träffar på en grevinna som visar sig leda en samling motståndskvinnor är räddningen nära. Eller …?