Den lilla flickan har inte fått något namn än. Hon är fyra månader och hennes unga föräldrar, Asynja och Eddie, kallar henne för Snäckan. Asynja älskar sin dotter över allt annat men tabletter och alkohol har länge varit en del av hennes liv. Ibland tappar hon kontrollen över begäret att fly från verkligheten en stund och Eddies drogaffärer blir svårare och svårare att hantera.

En kväll är de tvungna att hastigt lämna förorten och de tar med sig vännen Kevin. Stämningen i bilen är spänd och de kör långt ut till en stuga i skogen. Eddie har varit där mycket som barn med sin pappa, när det bodde två äldre damer där. Nu verkar den stå öde så de gör sig hemmastadda och tänder i spisen för att få bort den råa luften.

Asynja ser Eddie röra sig hemtamt nere vid bryggan. För henne var Eddie höghus och torget nere vid centrum. Inte skog och hav, inte förrän nu.

Snäckan har somnat på filten och Asynja bär varsamt henne till sängen. Hon lägger sig bredvid och önskar att hon kunde ta ett glas till, men Eddie skulle inte tillåta det. Han vill att hon håller sig nykter. Så väcks hon av en hög knall, är det ett pistolskott? Eddie kommer in, andfådd. Var är Kevin? Det som precis har hänt där ute blir början på en ond spiral, rakt ner i fördärvet ...