En kvinna hittas bestialiskt mördad i sitt hem i Oslo. Hennes ena underarm är skrapad, troligtvis av att hon rivit upp sig på säkerhetskedjan som legat på. Det var alltså inte någon som hade trängt sig in hos henne, utan hon som hade kämpat för att komma ut … Gärningsmannen hade med all sannolikhet befunnit sig i lägenheten när hon kom hem. Men det mest uppseendeväckande med mordet går polisen inte ut med …

Specialutredare Katrine Bratt får hand om fallet. In kallas även den motvillige Harry Hole, mordrotelns alkoholiserade, arrogante enfant terrible, vars arbetsmetoder genom åren hade varit högst tveksamma, men som otvivelaktigt är en duktig och respekterad polis. Numera lever han lyckligt med Rakel och hennes son Oleg, undervisar på polishögskolan och rör inte en droppe sprit.

Det är när Hole betraktar bilderna från brottsplatsen som han ser det. Det är något med dem, något med sättet offret lagts på. Liksom arrangerat. Vill mördaren säga honom något?

Så sker ännu ett mord.  Både Katrine och Harry börjar ana att de har att göra med en ytterst farlig och oberäknelig gärningsman. De har ett dubbelmord, kanske en seriemördare. Kan det egentligen bli värre?

Ja. Det kan det. Mycket, mycket värre …