Kuhmo, maj, 2023. Muggen med det nybryggda kaffet faller ur Seijas hand när hon ser den toviga lilla varelsen som står mitt bland tulpanerna. En liten pojke, någon meter hög, och med bara en sko på foten. Småbarnsansiktet är strimmigt av smuts. Seija sträcker ut handen och lägger den på hans axel. Pojken drar efter andan som för att skrika, men inte ett ord kommer ut. Då sluter hon honom i sin famn. Ett litet morrande paket av snor och tårar. 

Den kvällen kokar Seija choklad för första gången på trettio år. ”Herregud …”, muttrar hon för sig själv när hon tänker på vad pojken kan ha råkat ut för och var hans föräldrar kan vara. Seija och hennes man bor i utkanten av byn, nära vildmarken. Sedan hon hittade pojken i rabatten har han inte sagt ett ord. Hans lilla kropp är full av blåmärken men han verkar inte rädd för dem. När hon ställer ner chokladen framför honom ser han på henne med stora ögon. Sen öppnar han munnen och spottar ut något litet och fyrkantigt i sin handflata. Det ser ut som ett minneskort till en kamera. 

Kriminalkonstapel Minna Salminen stannar patrullfordonet utanför Seija och Tarmo Sadeniemis hus och sitter kvar en stund i tystnaden. Hon har varit här förut. Då hade hon ett bud som ingen familj någonsin vill höra. Hon drar en hand genom sitt blonda hår och suckar djupt. Så går hon in.

Pojken är, som de trott, mellan två och tre år gammal. Han verkar frisk men är undernärd och svag. Det finns inget fysiologiskt skäl till hans stumhet, men läkaren säger att selektiv mutism kan följa på ett extremt trauma. I samråd med barnpsykologen och barnskyddet bestäms att han får stanna hos Seija och Tarmo medan man söker efter hans föräldrar, eftersom han verkar känna sig trygg där.

När polisen gått står Seija länge och ser på den sovande pojken. Vad har han varit med om? 

Toivola, oktober, 2019. ”Kom nu, Luukas”, säger Gloria och drar sin son med sig. Hela ekobyn ska samlas i huvudbyggnaden Toivonlähde, hoppets källa, och stämningen är förväntansfull när ledargestalten börjar tala. Gloria ser sig omkring. Vistelsen inleds med en prövotid och hon tänker att hon ska fotografera naturen och känna sig för. I vildmarken runt om den isolerade byn finns gott om varg och även björn. Hon rufsar sin son i håret och fastnar med blicken på en man med en rävröd spetshund. Gloria drabbas av skärpan i mannens ögon. Han ser rakt på henne och det finns något intensivt i hans blick. En varning? Ett hot?