Pingvinlektionerna

Tom strosar längs med stranden i solskenet när han ser dem: svarta orörliga små kroppar, indränkta i olja. Hela stranden är full av döda pingviner som spolats i land av vågorna. Flocken måste ha mött ett oljebälte ute till havs och kvävts till döds av det dödliga giftet som fastnat i deras fjädrar, ögon och näbbar.

Sorgsen och skamfylld över människans oaktsamma behandling av naturen vänder Tom bort blicken, när han plötsligt ser en rörelse i ögonvrån. En av pingvinerna verkar vara vid liv! Den lyfter sitt huvud och slår med vingarna, och när han närmar sig kämpar den sig upp på fötterna, redo att försvara sig mot ännu en fara. Tom känner hoppet tändas. Kanske kan pingvinen överleva om han lyckas få bort oljan? Han bestämmer sig för att göra ett försök.

Men att rengöra en vild pingvin är lättare tänkt än gjort. Bara att bära hem den skräckslagna varelsen är ett äventyr. Men när Tom väl börjar tvåla in fjädrarna slappnar pingvinen av, och håller till och med ut sina små vingar för att han ska komma åt bättre. Det är som om den förstår att han försöker hjälpa. Nyfikna ögon följer proceduren med tvål och vatten, och då och då vrider pingvinen på huvudet och söker Toms blick, som för att fråga vem han är och varför han gör det här.

När pingvinen är ren bär Tom ner den till stranden för att släppa tillbaka den i havet. Han är övertygad om att den ska rusa ut i vågorna, lycklig över att vara fri igen. Men när han sätter ner pingvinen i sanden står den kvar vid hans sida och tittar upp i hans ansikte.

Tom försöker bära ut pingvinen i vattnet, men den springer tillbaka till honom. Till slut bestämmer han sig för att lämna den och går raskt hemåt, i tron att pingvinen ska ge upp och komma ihåg att den är en vild varelse. Men när han vänder sig om travar pingvinen efter, fast besluten att hinna i kapp sin nya vän.

Det blir början på en mycket ovanlig vänskap – som kommer lära Tom ett och annat om livet …