Söndagen den 16 augusti 1998 började som vilken annan dag som helst i det lugna bostadsområdet Dottevik i värmländska Arvika. Monika Hjalmarsson vaknade av att 4-årige barnbarnet Kevin kom insmygande till henne tidigt på morgonen. De stod varandra mycket nära och Kevin var van att springa mellan sin mamma Teres och mormodern. Kevin var välkänd i grannskapet där han ofta var ute och cyklade och lekte med de andra barnen. Helst med Robin Dahlén som var hans bästa vän. De båda pojkarna älskade att cykla omkring i området tillsammans. Så också denna soliga söndag. Efter att druckit sin O’boy cyklade Kevin iväg. Han kom sedan tillbaka för att äta lunch hos mormodern innan han begav sig hem till sig. Monica vinkade till honom, utan att ana att det var sista gången hon skulle se sitt barnbarn levande …
Kevin tillbringade resten av eftermiddagen med att cykla och leka med flera av barnen, dock inte med Robin som skulle på middag och sedan fiska med sin familj.
Kevin brukade vara bra på att passa tider. Så när han inte kommit hem till middagen halv sju gick Teres och Monica ut för att leta efter honom överallt i radhusområdet. Det enda stället de inte letat på var en strandremsa i Kyrkviken dit han var förbjuden att gå. Det var då de gjorde upptäckten. Kevins älskade cykel låg slängd på backen. Sedan såg de honom. Han låg framstupa på en lastpall. Död.
Strax efteråt visste hela Dottevik vad som hade hänt och spekulationerna satte fart.
Polisen genomförde en mängd förhör. Snart började de koncentrera sig på Kevins kompisar, de fem och sju år gamla bröderna Christian och Robin. Förhören blev alltfler och intensiva och de intet ont anande föräldrarna gjorde vad de kunde för att hjälpa polisen, utan att förstå att de var övertygade om att barnen var skyldiga till Kevins död …
Det blir början på en Sveriges största rättsskandaler.