Ännu ett mord i Gotlandsidyllen. Mari Jungstedts NYA sommardeckare!

När en kvinna hittas död vid ett ödetorp på Gotland ställs kriminalkommissarie Anders Knutas inför ett lika svårt som komplicerat fall. I den 18:e deckaren om kommissarie Knutas, som också är nybliven småbarnspappa, kämpar han mot klockan för att reda ut sanningen bakom det märkliga dödsfallet som skakar om den gotländska idyllen …

Barnvakten Julia väcks av att de små flickorna klättrar omkring i soffan. Det är ljust i rummet. Yrvaket inser hon att barnens mamma, Gabriella inte kommit hem. Hon hade cyklat iväg på eftermiddagen dagen innan för att städa ur det gamla ödetorpet i Petesviken som hon ärvt av sina föräldrar. Men var finns hon nu? Varför har hon inte kommit hem? Inga meddelande har lämnats på mobilen heller. Var håller hon hus? Nu börjar Julia bli ordentligt orolig. Har Gabriella sovit över i stugan? Men varför svarar hon inte?

Med barnen i cykelvagn tar Julia sig mot det gamla huset i gläntan. Det är olycksbådande tyst och Julia känner iskylan krypa längs nacken. Nedanför trappan till stugans förstukvist ligger Gabriella, död. Blodet syns på bröstet och på marken runt omkring henne. Julia ringer polisen.

Strax därefter anländer kommissarie Anders Knutas till platsen tillsammans med några kollegor. De kan snabbt konstatera att Gabriella blivit skjuten. Knutas gissar att hon är i femtioårsåldern, i Karins ålder. Det kändes otäckt att tänka så, men han hade blivit mycket blödigare sedan han blev pappa igen på gamla dagar.

Mordet är en gåta. Den tystlåtna och tillbakadragna Gabriella var gift, hade två vuxna barn med sin första man som dött tio år tidigare, och sedan de två småflickorna med den nuvarande maken. Hon arbetade extra på Granngården i Hemse, hade en syateljé hemma på gården och sjöng i kyrkokören ledd av den attraktive prästen Elias Ullberg. Hon hjälpte även till med vissa arrangemang i kyrkan. Vem skulle vilja ha ihjäl henne så brutalt och varför? Så görs ett lika märkligt som mystiskt fynd invid kroppen. Vad betyder det? Polisen fortsätter undersöka Gabriella och hennes liv. Kan där finnas någon förklaring?

Det brutala dådet är en tragedi som skakar om hela bygden. Många är oroliga då gärningsmannen som så kallblodigt skjutit ihjäl Gabriella är på fri fot. Tänk om han slår till igen?  

Knutas fortsätter arbeta febrilt med fallet, och gör ytterligare ett makabert och fasansfullt fynd i idyllen. Samtidigt börjar journalisten Johan och kollegan Pia också rota i det. De gör flera märkliga upptäckter …

Men medan jakten på gärningsmannen pågår planeras fler dåd i det tysta från en avlägsen och otillgänglig del av ön.

Ett nytt fall för antikhandlare Homan och hans katt …

Under en vistelse på Björkesta herrgård träffar antikhandlare Homan en samlare som är ”rik som ett troll”, och har en vacker fru som det skvallras om. Mannen berättar om ett ovärderligt antikt fat som en gång tillhört kung Gustav III. En tid senare dyker han upp i Homans butik och ber om hjälp. Varningsklockorna ringer – men Homan kan såklart inte låta bli att lägga näsan i blöt …

Johan Kristian Homan befinner sig på Björkesta, den gamla herrgården från 1700-talet som är Francines föräldrahem. Hans unga och tjusiga hustru är inte med denna gång, som högt uppsatt inom Säpo var hon tvungen att arbeta, rikets säkerhet fick gå före.
Även om Homan saknar Francine så måste han medge att han har det riktigt bra. Goda luncher i den restaurerade lantköket, iskalla dry martinis på terrassen och trevligt sällskap av svärföräldrarna.
Nu sitter han tillbakalutad i biblioteket, när en storvuxen man med buskiga ögonbryn gör entré. Han presenterar sig som Sigvard Halvarsson, gammal vän till Francines far Archibald. Homan noterar att de båda äldre herrarna utstrålar samma slags auktoritära makt, båda har gått på Lundsberg och har ett förflutet som reservofficerare. Sigvard är rik som ett troll.
Sigvard pratar främst om ett antikt fat han tänker ropa in på ett av Stockholms mest anrika auktionshus. Det är en dyrgrip ut Gripsholmsservisen som Ostindiska Kompaniets direktion en gång gav till kung Gustav III. Fatet är magnifikt, i blänkande vitt porslin med små blå kungakronor och riksvapnets tre guldkronor. En ovärderlig investering.
”Egentligen tycker jag inte om skvaller”, säger Homans franska svärmor Claudette under middagen senare på kvällen. Sigvard har rest vidare till huvudstaden och Claudette fortsätter berätta vad som sägs bakom hans rygg. Den gamle vännens hustru är både anslående vacker och femton år yngre, och nu ryktas det om att hon så att säga ”ser sig om på marknaden”. Men Archibald avfärdar det hela. Några dagar senare är Homan tillbaka i Stockholm och sin antikaffär i Gamla stan. Katten Cleo har just intagit sin vanliga plats vid fönstret ut mot gården och den stora bladrika kastanjen, när Sven Hedins kamelklocka plingar.
Men det är ingen vanlig kund som kommer in i butiken …