Alla förlorade platser

Paris, 1946. Tyskfödda Gretel är femton år när hon flyr från Polen med sin mor. De bosätter sig i Paris under nya identiteter och när folk frågar om deras bakgrund säger modern alltid att de har haft tur. Hon ljuger och säger att de inte har upplevt krigets fasor på nära håll. Inget kunde vara mer fel.

Men att fly från sitt förflutna är svårare än de tror, och skammen och skuldkänslorna över vad Gretels far gjorde under kriget i Auschwitz, är en tung börda att bära. För att kunna gå vidare med sitt eget liv, begraver Gretel familjens hemlighet djupt inom sig och lär sig snabbt att hon måste dölja den väl.

London, nutid: Gretel är nu strax över 90 år, änka och bor i ett tjusigt bostadsområde i Mayfair. Sin hemlighet om vad som hände under andra världskriget har hon bevarat noga i alla år, vilket också leder till att hon lever ett väldigt stillsamt liv. Ibland träffar hon sin son, och ibland en granne som också kände hennes älskade make. Men hon är noga med att aldrig sänka garden. Varje gång det flyttar in en ny granne i huset blir hon vaksam. Och samtidigt nyfiken, för det blir så klart ganska enformigt att leva som hon gör och alltid känna sig tvungen att hålla sig på sin kant.

Men allt det ändras när en ny familj flyttar in på våningen under hennes. Kvinnan är väldigt vacker och har ett förflutet som skådespelare och hennes man är filmproducent. De har en nioårig son, Henry, som får Gretel att tänka på sin bror som var i samma ålder när dog under kriget. Pojken har ofta blåmärken och när Gretel träffar fadern får hon en obehaglig känsla av att han har både sonen och frun i ett järngrepp. Gretel gör allt hon kan för att hjälpa dem, även om det innebär att hennes egen hemlighet riskerar att avslöjas …