Skulle det aldrig gå över? Varje gång när han kan tänkas dyka upp, som ikväll när dottern Martina gör succé i en ny föreställning på operan, får Betty fjärilar i magen. Hon ser sig om i salongen och när hon får syn på honom går det som en het våg genom kroppen. Alla hennes vänner är här ikväll, även doktor Molander och doktorinnan, och när det blir paus vill hon bara hålla sig till sitt sällskap. Sedan de träffades i Köpenhamn för fyra år sedan har hon lovat sig själv att glömma Martin Fischer. Hon ser det som straffet hon betalar för det oförlåtliga hon har gjort mot sin döde make, Olof.

Men när hon väntar på doktorinnan som smitit in på damrummet, står Martin plötsligt framför henne. Lite äldre men lika vacker och med samma varma utstrålning och närvaro. Han tar hennes hand och samtidigt som han viskar hur mycket han har saknat henne, ser hon hur hennes son Anders och doktor Molander närmar sig. Och doktorinnan kan komma ut genom dörren vilken sekund som helst. Är det nu det ska ske – mötet som Betty har gjort allt för att avstyra i alla år? Vad händer när Martinas välgörare, och biologiske far, får en pratstund med paret som hela tiden trott att de är Martinas farmor och farfar? Och kommer doktor Molander att känna igen honom?

Dagen efter denna känslomässigt omtumlande kväll, sker ett dödsfall som förändrar allt för Betty och hennes två barn. Martina har precis fyllt sjutton år, och är nu nästan lika gammal som Betty var när hon flyttade till Stockholm. Hon har börjat ställa frågor, som hur det gick till när hon och pappa träffades, och då var Betty på vippen att säga sanningen. Men är Martina redo att höra den? Och kommer Betty att våga älska, och bli älskad, igen?