Januari 1831. Snön brer ut sig som tjockt silvervitt täcke över herrgården Hatville Courts ägor när den lilla flickan Aurelia Vennaway drar ner mössan över sina tjocka, prydliga lockar och sticker fötterna i ett par rejäla kängor och tar på sig sin kappa. Solen strålar och himlen är gnistrande blå. Det var skönt att slippa den nerviga och spända stämningen i det stora huset. Hon har inte sett till sin mor på flera dagar, hon är som alltid svår att behaga. Aurelia drömmer om den dag hon ska kunna lämna hemmet för aldrig återvända.
Det är när Aurelia hoppar i snödrivorna i skogen bakom huset hon plötsligt hör ett märkligt, skärande skrik. Vid foten av en liten kulle ligger något som rör sig i snön. Ett spädbarn! Chockad av upptäckten trycker Aurelia det lilla barnet till sitt bröst och springer hemåt.
Aurelia lyckas övertyga sina högst motvilliga föräldrar att låta den lilla flickan stanna och från den dagen blir Hatville Court hittebarnets hem. Hon får namnet Amy Snow.
Amy växer upp bland tjänarna, avskydd av Aurelias föräldrar, men för Aurelia är Amy som en syster. Åldersskillnaden till trots är de två flickorna sedan den dagen oskiljaktiga. Aurelia lär Amy dansa i balsalen. De skrattar och pratar och är alltid tillsammans.
Men den innerliga vänskapen får ett abrupt slut när Aurelia dör, endast tjugotre år gammal, och den obeveklige godsägaren skickar Amy på porten.
Inte långt därefter får Amy ett paket med ett brev från Aurelia. Från graven skickar Aurelia sedan Amy ut på en hisnande skattjakt, med hjälp av olika ledtrådar åker Amy iväg till olika platser och möter många olika människor. Varför? Vad ville Aurelia?  I flera brev avslöjar hon överraskande hemligheter som chockar Amy …