Kvinnorna i Sorolafamiljen var kända för tre saker: sina komplicerade nedkomster, sina ovanligt starka överarmar och ett imponerande jävlar anamma – det fanns i stort sett ingen syssla som de inte kunde utföra.

Men när Hilda kommer till världen vill inte hennes mor veta av henne. Hildas far har rest till Minnesota i jakt på sin egen far, och modern verkar ha fått något som mostrarna kallar för stirrsjukan, blicken har fastnat någonstans långt i fjärran. Hilda bor kvar på bondgården och hamnar istället under Sanna-tätis beskydd, en kvinna som lär henne att läsa ur Kalevala och älskar att berätta historier om livet.

Hilda inser snart att hon inte tillhör någon och hon får inte gå i skolan som de andra barnen. Hon är helt sin egen och när hon är femton år får hon arbete i kyrkan. Prästen har en stark dragningskraft på henne. Det ena leder till det andra och hon blir snart gravid. Eftersom Hilda är ogift tvingas hon att lämna gården och blir piga på en annan gård där hon får slita hårt. Men där lär hon också känna Helli som precis som hon står längst ned på samhällets botten. Helli berättar att de som arbetar på bomullsfabriken i Vasa har arbetsbostäder och att egna rum ibland annonseras ut i tidningen. Det finns elektrisk ström, och på kvällarna kan man gå på något spännande som kallas soaré. Vad det är har de ingen aning om, men nu är bollen i rullning och de bestämmer sig för att pröva lyckan i storstaden …