Omslagsbild för Den oändliga familjen av Cilla Naumann
Spara {{selectedProduct.Discount}}%
Fler bilder

Den oändliga familjen

{{selectedProduct.StandardPrice}} kr  {{selectedProduct.Price}} kr
{{selectedProduct.Price}} kr 
”Naumann skriver med en intensitet som nästan tar andan ur mig.” Göteborgs-Posten ”Det är så fruktansvärt sorgligt och vackert på en och samma gång.” Kristianstadsbladet "Den utnyttjar läsarens fascination för familjens enhet och vad som pågår bakom neddragna persienner, hur det för en utomstående är omöjligt att få insikt om vad som sker inom en familjs dynamik.” Sundsvalls Tidning ”Cilla Naumann äger språket, om det råder ingen tvekan. Men inte bara det: hon har dessutom skrivit en berättelse av det slag som dröjer sig kvar i läsaren.” Svenska Dagbladet ”Hennes roman är som inkapslad i den där hårda, smutsiga vägisen om senvintern. Den utnyttjar läsarens fascination för familjens enhet och vad som pågår bakom neddragna persienner.” Sundsvalls Tidning

Oerhört gripande roman som tagit läsarna med storm!

Jag läser med en växande knut i magen. Vad är det som väntar den lilla flickan som berättar om sin familj? Efter flytten från soliga Kalifornien till snöiga Sverige har allt rasat samman. Det finns en kyla mellan pappa och mamma, lillasyster gråter och flickan själv fryser om fötterna i sina tunna skor. Det är som om vintermörkret sluter sig kring familjen – och något ont växer …

Cilla Nauman är en fantastisk och prisbelönt författare som bl.a. Augustnominerades för sin förra bok Springa med åror. Hennes nya roman hyllas av en enig kritikerkår!

Det snöar när familjen landar i Stockholm, och ännu mer när de sitter i taxin. Stora snöflingor framför bilens framruta. Isabel sitter i baksätet med mamma och lillasyster Bea. Skorna är blöta, strumporna också. Hon känner sin mammas doft. Hon luktar starkt när hon är orolig.

Mamma håller handen över Beas knä och stryker fram och tillbaka med handen över de tunna strumpbyxorna. Hon vrider på huvudet hela tiden, som om hon försöker få syn på någonting. Isabel vill att hon ska sluta och luta sig bakåt. Det får inte märkas att de är rädda.

Taxin stannar utanför ett höghus vid Roslagstull. Det är grått och ser ut att svaja i blåsten. När familjen för första gången åker nitton trappor upp med hissen ser mamma konstig ut i spegeln. Det finns en känsla av hot i den tysta kalla vinterkvällen – ett varsel …