Signe knäpper kappan och ser sig om i den lilla kammaren för att försäkra sig om att hon inte glömt någonting. Så sätter hon sig på huk och ser in i Eriks tårfyllda ögon. Ända sedan hennes syster dog i barnsäng har hon tagit hand om pojken som om han vore hennes egen. Men nu går det inte längre. Stig kliver fram ur hallens mörker och drar sin son till sig. Det är bäst att Signe går nu, säger han med barsk röst. Det känns som om hennes hjärta ska brista. Stig är irriterad över att hon tackat nej till hans frieri, men hur mycket hon än älskar Erik så kan hon inte tänka sig ett giftermål med sin systers änkling. Hon tar Eriks lilla hand i sin och viskar mjukt att hon älskar honom. Sedan reser hon sig upp och går ut genom dörren.

Elisabeth höjer handen och knackar på överstens dörr. Han ber henne stiga in och framför genast sitt ärende: En av de nyanställda ingenjörerna på Försvarsstaben har svårt att koncentrera sig på sitt arbete på grund av Elisabeths iögonfallande långa röda hår. Så nu ber översten henne klippa av det – för allas bästa. Elisabeth spänner ögonen i mannen framför sig. Efter en kort, laddad tystnad säger hon exakt vad hon tänker. Nämligen att hans önskemål inte hör hemma i en demokrati som Sverige, och att hon inte vill arbeta på en plats där sådant förekommer. Dessutom har hon upptäckt systematiska felaktigheter i ingenjörens analyser, vilket hon tänker rapportera om.

Iris doppar trasan i det granbarrsdoftande såpvattnet. Hennes tankar vandrar till pojkarna som fortfarande sover i sina sängar på flyktingförläggningen. Hon hoppas att hennes nya arbete som städerska i den militära byggnaden ska leda till att de får stanna i Sverige. Men hon längtar tillbaka till sitt gamla liv i Estland. Framför allt saknar hon pojkarnas pappa oerhört mycket! Hennes man som försvann under flykten …

Med darrande hand torkar hon av ett skrivbord som står under en stor griffeltavla. Blicken faller på några papper och plötsligt vinner nyfikenheten över rädslan. Någon har skrivit ner avancerade matematiska ekvationer. De flesta har ganska självklara svar i Iris ögon, men två av dem får hennes knivskarpa hjärna att gå igång. Utan att tänka greppar hon en tavelkrita och börjar lösa ekvationerna. Just som hon skrivit upp svaren på tavlan hörs steg i korridoren …

Slumpen gör att Signe, Elisabeth och Iris förs samman. De har alla dolda talanger och väljs ut av en hemlig grupp inom försvaret för att knäcka tyskarnas kod. I en tid då ingen vet var man har den andre, och där farliga män verkar i det fördolda, blir deras intelligens, vänskap och lojalitet avgörande för rikets säkerhet.