Den gamla kvinnan stirrar på Leah. Så ler hon och ansiktet skrynklas ihop. Barnen i Leahs skola säger att kvinnan i stugan är en häxa, men Leahs mamma tycker synd om henne och brukar skicka dit sin dotter med ägg. Leah vill helst gå hem igen men vågar inte tacka nej när kvinnan bjuder på maskroste. De doftar fränt och konstigt och den gamla kvinnan tar tag i Leahs hand. ”Du kommer att bli väldigt vacker”, säger hon. ”Men det är inte säkert att det är den välsignelse som alla tror att det är.” Plötsligt stirrar kvinnan rakt ut i luften bakom Leah och säger tonlöst: ”Det finns ondska, jag känner det … Han kommer tillbaka för att hitta dig på heden ...” Så fort greppet runt Leahs hand lossnar springer hon ut ur stugan. När hon flera månader senare får höra att den gamla kvinnan är död känner hon bara lättnad.

Yorkshire, 1976, fem år senare. Leah bär in soppskålarna i matsalen. Hon tycker om att hjälpa sin mamma med hushållsarbetet i familjen Delanceys stora herrgård. Rose Delancey är en känd konstnär och hennes adoptivdotter Miranda är den mest populära flickan i Leahs skola.

”Jag kan hjälpa dig.” Leah hajar till när hon ser Brett komma in i matsalen. Han är Roses okända brorson, den stenrika arvtagaren till ett imperium, som nyligen anlänt till huset. Tvärt emot Leahs fördomar är han varken bortskämd eller snobbig, utan verkar bara vänlig och sorgsen. Och han är lika intresserad av litteratur som hon. Utan att Leah riktig vet hur det går till har hon plötsligt tackat ja till att visa Brett prästgården där familjen Brontë bodde.

Under resten av middagen känner hon att Brett då och då tittar på henne – men också någon annans brännande blick. Roses son Miles har alltid haft ett gott öga till Leah. Han ser ut som Heathcliff i Svindlande höjder, och det finns något vilt över honom som skrämmer henne.

Så fort middagen är slut skyndar Leah hem. Ännu anar hon inte att hon snart kommer sitta modell för Brett, som ärvt sin fasters talang, eller dras in i mörka familjehemligheter som sträcker sig ända tillbaka till andra världskrigets fasor …

Polen, 1942. David håller armarna om sin yngre syster Rosa när tåget stannar med skrikande bromsar. Allt de har med sig är hans fiol, Rosas pennor och papper och hennes älskade nalle. Genom godsvagnens taggtrådsgaller skymtar en skylt på perrongen: Treblinka. Det är SS-män överallt, vissa med piskor, andra med gevär i händerna.

”David! David!” Rosa skriker desperat när hon släpas bort av en vakt. Syskonen skiljs åt, men har båda talanger som hjälper dem att överleva i lägret. David kan spela musik och Rosa är redan mycket duktig på att teckna. En högt uppsatt nazist får upp ögonen för den vackra rödhåriga flickan …