Maggie Dawes har inte ens fyllt 40, men hon vet att det här antagligen kommer att bli hennes sista jul. Hon är en framgångsrik fotograf som driver ett galleri på Manhattan tillsammans med två vänner, och innan sjukdomen satte klorna i henne hade hon alltid älskat tanken på julen i sin myllrande hemstad. I år undviker hon de mest folktäta platserna och shoppingstråken där folk trängs medan julmusik strömmar ut ur högtalare.

För att avlasta henne på galleriet anställs Mark som assistent, en ung man som påminner om en person som hon kände en gång för länge sedan. Någon som en gång betydde allt för henne. En kväll stannar de kvar efter stängning och pratar om livsval och kärlek. Timmarna går och Mark ställer den här frågan till Maggie: ”Om du fick en enda önskan inför jul, vad skulle det vara?” Maggie blundar och slungas tillbaka i tiden. Händelser och personer från hennes förflutna dyker upp i minnet, och hon börjar berätta om när hon som sextonåring började leva ett hemligt liv.

Det var nämligen så att hon hade blivit med barn och skickades därför bort till sin faster Linda, tidigare nunna, för att undvika en skandal hemma. Där i den lilla kuststaden får hon inte ha någon kontakt med sina gamla vänner och hennes liv blir ganska ensamt. Men så träffar hon den jämnårige Bryce. Han lär henne allt han kan om fotografi men framför allt får han henne ganska snabbt att känna sig älskad trots sina brister och misstag, och deras första kyss är perfekt.

Så för att återgå till Marks svåra fråga, "Om du fick en enda önskan till jul" … är svaret att få träffa Bryce igen, som i så unga år blev hennes livs stora kärlek? Eller, är det kanske något helt annat?