En ensam plats

Kristina Sandbergs självbiografiska skildring av tiden när hon drabbades av cancer är en stark, djupt gripande och inträngande. Den blickar också tillbaka på uppväxten i 1970-talets Sundsvall och på trådarna bakåt i släkten.

Det är under våren 2016 som Kristina Sandberg första gången känner smärtan som strålar ut från bröstet ut i armen, handen domnar. Men hon skjuter upp mammografitiden, det är ju så mycket som ska göras först, efter Augustpriset till romanen Liv till varje pris är hon en av landets mest efterfrågade författare, texter som ska skrivas, resan med familjen till Cornwall, och så är hon inbjuden till Bergmanveckan på Fårö.

Så kommer ett samtal. Hennes pappa har dött. Han har hittats på golvet i sitt hus i Moliden. Och strax efter detta kommer hennes egen dom: aggressiv bröstcancer, tre tumörer, en stor och två små. Livet vänds till att handla om förlust, om sorg, om kroppens skörhet och skräcken att dö från sina barn.

Men det handlar också om hur cancersjukdomen placerar henne på en mycket ensam plats.