Gatukatten Nana har överlevt ett år i det fria. Han har en favoritplats att vila på – motorhuven till en silvergrå skåpbil på parkeringen vid ett hyreshus. Till och med på vintern blir den där motorhuven härligt varm i solen, och det är aldrig någon som sjasar bort honom därifrån, trots tassavtrycken.

En vårdag när han ligger där hopkurad och dåsar känner han sig plötsligt iakttagen och får syn på en lång, gänglig ung man vid bilen.

– Sover du alltid där? frågar mannen, och den repliken blir inledningen på en lång och innerlig vänskap. För den unge mannen, som heter Satoru, älskar katter. Han börjar ge Nana på mat – oftast torrfoder, men ibland blir det läckerheter som nylagad kyckling. Så händer en olycka. Nana blir påkörd av en bil och skadar sitt ena bakben illa. Han hittas av Satoru, som efter ett veterinärbesök tar med honom hem.

Nana och hans husse blir bästa vänner och bygger med tiden upp ett stillsamt och harmoniskt vardagsliv tillsammans. Men fem år senare händer något oväntat. Det visar sig att de ska ut på en lång resa. Nana vet inte vart de ska, men han trivs fint med att åka bil och upptäcka världen genom vindrutan.

Tillsammans far duon kors och tvärs genom Japan och hälsar på hos vänner som alla betytt mycket i Satorus liv – ett liv som visar sig rymma både glädjeämnen och smärtpunkter.

Men varför reser de? När sanningen till slut går upp för Nana brister hans lilla hjärta och han gör allt för att få ett slut på äventyret …  

En katts resedagbok av Hiro Harikawa har gjort internationell succé. Berättelsen älskas världen över. Den är underbart charmig, både rolig och sorglig, precis som en riktigt bra roman ska vara. Och slutet är minst sagt rörande …