MajaLisa är bara åtta år men föräldrarna anser att hon är stor nog att börja göra rätt för sig. Maten räcker inte till alla i familjen med fem syskon, så när hon erbjuds arbete som piga hos soldat Palm i grannsocknen är det en stor lättnad. Men oron river MajaLisa i magen. Aldrig har hon varit ensam så långt hemifrån. Den första tiden längtar hon innerligt efter sin familj, men hon slipper i alla fall gå hungrig. Hemma fick man fick dela på varje brödbit, speciellt det eftertraktade julbrödet från prästgården som delades ut till de fattiga. Majalisa drömmer om  ett bättre liv än sina föräldrar.
Sju år senare börjar hon en tjänst som piga hos prosten på prästgården i Habo. MajaLisa är överlycklig, Gud måste ha hört hennes böner.
Från den dagen är hon extra mån om sitt utseende. Varje morgon flätar hon sitt lingula hår till två tjocka och långa flätor som räcker ända ner till midjan. Hennes uppgifter är att mata grisarna, mjölka korna och hämta vatten. Då hon är både snabb och ansvarsfull får hon många uppskattande ord av de äldre pigorna som efter många års slit hade både krökta ryggar och värkande leder. MajaLisa trivs på prästgården, där är så rent och fint och hon lyssnar gärna till Guds ord.
Med tiden växer MajaLisa upp till en vacker ung kvinna som får männen i bygden att vända sig om efter henne. Och inte bara de. Självaste prosten åtrår den granna MajaLisa. Hon är som ett gift och kan han inte få henne ur tankarna. Om nätterna drömmer han om henne och de orena tankarna får honom att skämmas …
En natt blir prosten vittne till en händelse i lagården som får det att snurra i huvudet. Det baronen gör med MajaLisa i höet skakar om honom i hans innersta.
Men skammen får MajaLisa att känna sig förtappad. Hon vill bli ren. Bara inte prosten får veta vad som hänt …
Kommer hon någonsin att hitta den riktiga kärleken? Finns en lycklig framtid för henne?