Med tanke på att Anne Winter ägnat de senaste åtta åren åt att inte dra till sig omgivningens blickar, befann hon sig nu i en ganska obekväm situation. Snart skulle hon stiga upp på en provisorisk scen, niga inför minst åttio personer från Londonsocieten och sedan spela piano. Den enda trösten var att hon inte var ensam utan att hon skulle dela scen med tre andra unga damer, medlemmar i släkten Smythe-Smiths ökända kvartett, det var dags för släkten Smythe-Smiths årliga musikaliska soaré. I sista stund hade Anne fått hoppa in istället för lady Sarah Pleinsworth som blivit hastigt sjuk. Hon hoppades innerligt att publiken skulle vara fullt upptagna med att lyssna till den förfärliga musiken och inte lägga märke till henne. Anne trodde inte ett ögonblick på att lady Sarah verkligen var sjuk, men det var inget hon kunde göra åt saken, inte om hon ville ha kvar platsen som guvernant åt lady Sarahs tre yngre systrar.

Det var mitt under konserten Anne fick syn på honom. Den unge mannen som stod i dörröppningen och betraktade dem.

Daniel Smythe-Smith hade egentligen inte tänkt återvända till London samma dag som hans familj höll sin årliga soaré, men nu var han hemma igen, efter tre år på resande fot efter den ödesdigra dagen då han under en duell sårat vännen Hughs ben så illa att han blev skadad för livet. Hughs far lord Ramsgate, hade försökt få Daniel dödad sedan dess. Det var en olyckshändelse men efter det tvingades Daniel fly landet.

Nu hade han äntligen vågat återvända till England då lord Ramsgate lovat att han inte skulle göra honom eller hans familj illa.

Det är när Daniel får syn på den vackra flickan med det glansiga mörka håret vid pianot som tiden stannar.
Han får tunghäfta. Det enda han vill är att kyssa henne.

Han vet inte att hon inte är den hon utger sig för att vara …