Rebecka har lämnat stallgänget från ungdomstiden bakom sig. Numera är hon en framgångsrik karriärkvinna som blivit partner på reklambyrån och hon har vänner som ställer upp i vått och torrt. Men allt ställs på ända när en oväntad bröllopsinbjudan dimper ner i brevlådan.

Rebecka bär på oläkta sår från sitt förflutna och hon känner sig inte riktigt som sig själv. Hela tiden bär hon på en rädsla för att bli som hon. Tänk om mörkret tar över henne så som det tog över hennes mamma?

Medan Rebecka våndas över en tuff återförening och kämpar med tvivlet som river inom henne inför det stundande bröllopet, brottas hennes barndomsvän Erik med sina känslor inför att komma hem till Fors gård. Det är en tung sorg som väller över honom när han kommer hem till gården där föräldrarna inte längre finns kvar. Hans syster Madde verkar ha gått vidare utan dem, och utan honom, och han undrar var hans plats i världen egentligen är. Är det på tävlingsbanorna eller är det här hemma på Fors gård? Och finns det ens någon plats för honom här?

Men så träffas Erik och Rebecka på en halländsk kurort, där ingen av dem egentligen vill befinna sig. Där upptäcker de att de kanske har mer gemensamt än de trott och i takt med att skogsbad och tångbad avlöser varandra, börjar kärleken att spira. Med lite behagligt avstånd till saker och ting blir det lättare att se dem i nytt ljus och ur andras synvinklar. Kanske är den bild man har från sin barndom inte den hela sanna bilden? Kan det vara så att trasiga familjer faktiskt kan läka och finna nya vägar, även om den gamla vägen är stängd sedan många år?