Färöarna. 1890-tal. Fågelfångaren Esmar hänger i ett tygsele i ett rep på en brant bergssida hundra meter ovanför Nordatlanten. Han klättrar skickligt på den skrovliga klippan. Hans fingertoppar trevar efter fäste och hans seniga kropp rör sig varsamt i jakt efter fågelbon där han kvickt, men försiktigt, plockar ägg. Äggen är dyrbarheter på marknaden. Han lägger dem sedan i den flätade korg han bär i bältet. Där dinglar också tre döda vita havhästar, havets stormåsar, som han fångat tidigare under dagen. Så får han syn på en skriande rita. Han fångar den eftertraktade sjöfågeln med håven. Det är ett farligt arbete, men hans skicklighet är vida omvittnad. Esmar är en duktig fågelfångare som kan försörja sin sin älskade hustru, den vackra, höggravida Johanna och döttrarna Vigdis och Brynhild.

Det är när Esmar senare kommer hem till bostället i den lilla dalen han blir mörk i synen, inne i huset väntar storbonden Såmal. Vad gör han där? Det är en vecka tills arrendet ska betalas? Såmal vill köpa ut honom och halar fram en pengabörs. Men Esmar vet att en enligt lag förlängs arrendet med 39 år den dagen han får en son, en arvinge. Om inte, tvingas han och Johanna lämna hus och mark och det liv de byggt tillsammans. Hittills har de bara fått två döttrar, men de hoppas nu, när Johanna är gravid igen, att det är en gosse hon väntar.

Men Såmals hånfulla flin retar Esmar. ”Blir det en son, Johanna?” Hon tvekar inför den rättframma frågan, men svarar ja. De ska bo kvar tills de dör, för en son kommer de att få!

Men det blir inte så. När ännu ett flickebarn föds i huset vänder sig Esmar och Johanna i desperation till den svenska värdshusvärdinnan Livia som sätter ihop ett hemligt arrangemang, en främmande man ska göra Johanna med barn ... Det är  ett mycket svårt beslut att fatta. Ingen av dem anar vilka fruktansvärda följder deras försök till räddning kommer att få …