Halvmördaren : krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv

En torsdag när han är tio år byter Bert Hansson namn till Adalbert Hanzon. Han gör det stående på skolgården med sin bästa vän Rune som enda vittne. ”Adalbert”, säger Rune. ”Det kan man väl för fan inte heta?” Men Abalbert hävdar att det kan man visst, för det står så i prästbetyget.

Nämna prästbetyg ligger i en låda för viktiga papper, tillsammans med ett intyg med tre stämplar där det står att faster Gunhild är vårdnadshavare. Stig Adalbert Hansson står det. Född den 16 oktober 1945. Moder Claudine Colbert, fader Hans Teodor Hansson. Där står också att modern dog tre månader efter sonens död, och fadern sju år senare. Att fadern sköt sig med ett jaktgevär genom munnen står inte. Inte heller att det var den franskättade modern som insisterade på namnet Adalbert. Det finns ett foto av henne där hon står bredvid en cykel framför en skock svartvita kor. Hon har mörkt lockigt hår och är rätt snygg. Adalbert har alltid tyckt att det var synd att hon dog.

Oavsett namnbytet så är det ingen vidare start i livet. Men tack vara faster Gunhild klarar sig Adalbert ganska bra. I alla fall tills han träffar Andrea Altman. Hon är en märklig ung kvinna som älskar att simma och besöker stadens badhus flera gånger om dagen. Hon bär också på en stor sorg, har en psykiskt sjuk mamma och är trolovad med sin avlägsna kusin. Det senare är ett faktum som blir mer och mer av ett problem ju djupare Adalbert förälskar sig i henne. Man blir galen av kärlek, sägs det, och så är det nog. För det som tillslut händer, och som mynnar ut i en dramatisk händelse vid en sjö, är inget annat än galenskap. Det är också ett mysterium som aldrig blir löst, inte ens av Adalbert själv som förmodas ha spelat huvudrollen där vid Rossvaggasjön.

Fyrtiotre år och ett fängelsestraff senare är Adalbert en överviktig och lätt alkoholiserad misantrop. Då gör det förflutna sig plötsligt påmint på det mest överraskande sätt! Livsandarna vaknar och Adalbert bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände för ett halvt sekel sedan, då en man dog och en kvinna försvann spårlöst. Förtretligt nog är de enda som kan hjälpa honom hans småsinte granne (som vägrar trilla av pinn enbart för att reta Adalbert), samt en pratglad halvkusin som försöker få honom att börja gå med stavar. Men nöden har ingen lag. A man’s gotta do what a man’s gotta do.