I befintligt skick

Vinterkylan slog emot Elsa så fort hon öppnade bildörren och gick ut på den knarrande snön. Den gamla timmerstugan som hennes farfar byggt på 1960-talet låg inbäddad i granskog och djupsnö i en avlägsen dal i Jämtland, utan vare sig rinnande vatten, dusch eller toalett. Här har hon inte varit på tjugo år, ända sedan tonåren. Hon var egentligen inte typen som drog till fjälls för nöjes skull, men nu hade hon ett ärende … Ett viktigt sådant.
Inuti stugan var det som om tiden stått stilla. Samma gamla blommiga tapeter i hallen, på hatthyllan låg farbror Jörgens gamla fiskemössa med myggnät. En sprucken spegel hängde kvar ovanför hallbyrån. På den åldrade gjutjärnsspisen stod pannan som Jörgen brukade göra kokkaffe i. Allt var sig likt, exakt som hon mindes det från barndomens vintrar.
Men nu är hennes uppgift att röja upp och få ordning på allting inför den kommande försäljningen av stugan, framför allt bland skräpet på vinden. Hon hoppas också få lite återhämtning efter allt som hänt, det känslomässiga kaos hon befunnit sig i det senaste halvåret. Jobbet som hon blivit av med, och så Henrik som hon fortfarande inte kan släppa. Blicken som alltid gjorde henne knäsvag, alla fina stunder de haft tillsammans. Men sedan tystnaden i telefonen. Som hon inte betydde något alls.
Det är när hon börjar röja på vinden hon hittar en kartong med gamla dagböcker, fyllda med märkliga, svårtydda anteckningar. Hon gör allt hon kan för att försöka tyda de vindlande, korthuggna meningarna i böckerna.  Där står något om en snöstorm 1978, en olycka på fjället. Men också om en förlorad kärlek från den tiden … Men på vilket sätt har det med hennes familj att göra?