Det är en sommarmorgon med blå himmel när flygplanet som ska ta familjen Adler från New York till Los Angeles lyfter från marken. Ombord finns 191 passagerare, bland dem en ung kvinna med ett graviditetstest i väskan, en Wall Street-miljonär som flirtar med flygvärdinnan, en soldat som återvänder från Afghanistan med en hemlighet och så Jane och Bruce Adler och deras två söner, Edward och Jordan.

Jane har fått plats i första klass och känner ett stygn av dåligt samvete när hon skiljs åt från sina ”killar” vid flygplanets ingång. Hon har egentligen lovat Bruce att boka om biljetten så att familjen kan sitta tillsammans, men hon behöver sitta ifred och jobba. Skuldmedveten vänder hon sig om och vinkar och får en längtansfull blick av sin yngste son, Edward.

Några timmar senare har det som inte får hända hänt, och Edward vaknar upp sönderslagen på sjukhuset - ensam. Det är ett mirakel att han har överlevt flygplanskraschen.

Den första tiden är fruktansvärd. Edward kämpar för att förstå meningen med att just han fått leva, och med att hitta en plats i världen utan sin familj. I det nya hemmet hos mostern och hennes man är den enda trösten hans vänskap med flickan i huset bredvid, Shay. Tillsammans gör de en dag en häpnadsväckande upptäckt: gömda i familjens garage står säckar med brev från släktingar till de andra flygplanspassagerarna, adresserade till Edward.

Genom att läsa och besvara en del av breven ställs Edward inför några av livets mest djupgående frågor: hur gör vi det mesta av tiden vi får? Och vad betyder det att inte bara överleva, utan att verkligen leva?