Koka björn

Det är sommar 1852. I Kengis, en by som ligger högst upp i de nordligaste vidderna i Sverige, sprider sig en rädsla bland byborna. En ung vallpiga, Hilda Fredriksdotter, är försvunnen och många misstänker att en björn har tagit henne. Men det finns en person, prosten i bygden, som har hittat spår vid platsen där hon försvann som tyder på något annat.

Och det är han som gör fyndet. En bra bit ute i det sviktande kärret ger prosten ifrån sig en genomträngande busvissling, som han lärt sig under sin tonårstid i Kvikkjokk. 11-årige Jussi som han ständigt har i hasorna är snabbt vid hans sida. Tillsammans letar de efter den försvunna mjölkpigan och nu stirrar de båda ned i det kolsvarta vattnet och på stören som sticker upp över ytan. Prosten griper tag i den och i det mörka slammet vajar något ljust, något som liknar hö. Men till bådas outsägliga fasa upptäcker de att det är hår, änglalikt och vackert hår.

Den unga kvinnans kropp fiskas drypande upp ur dyn och förs till en gård i närheten. I väntan på länsman tar prosten sig en snabb titt på liket. I skenet av en ljuslåga konstaterar han att blåmärkena på kroppen överensstämmer med mänskliga händer och de blodiga sticken efter något vasst tyder på att någon har velat få det att se ut som bett och rivmärken från en björn.

Snart är länsman Brahe på plats och det sista han vill är att höra på deras teorier om hur hon kan ha bragts om livet. Utan vidare undersökningar utlyser han en stor belöning till den som fäller björnen. Allt medan en mördare går lös och fortsätter att smida ondskefulla planer …